Mor ror, far är rar

Före jag drar mig in på ämnet för dagen så kommer här en liten personlig sidnotis.

Dock är det inte officiellt ännu och inga papper är underskrivna ännu, så har jag och sambon Linda fått lägenhet vid Sjundeå station. Vi har nu i över tre månader (sen Linda flyttade hem till mig) sökt egen, större hyreslägenhet i Sjundeå som skulle vara närmare hennes arbetsplats. Idag var vi och se på den lägenhet som vi har erbjudits; en två rum + kök + badrum + balkong på 59 kvadratmeter i högsta våningen i ett fyra vånings höghus. Lägenheten var väldigt bra, väldigt förmånlig (under 600€ inkl. vatten) och dessutom får vi flytta in 15.4., alltså riktigt snart. Vi kan t.o.m. få flytta in tidigare.

Nåja, så till min lilla "artikel" för dagen.

När det gäller bilkollisioner så sägs det att felet allt som oftast ligger mellan ratten och sittsen. När det gäller hundar som beter sig aggressivt så sägs det att felet är i andra ändan av kopplet. Vissa säger också att när barn/ungdomar beter sig dåligt etc. så är felet allt som oftast hos föräldrarna.

För det första, let's get things straight; uppfostrans primära källa skall vara föräldrarna och hemmet. Helt onödigt att skylla på lärare vars uppgift är att utbilda dessa unga individer i allmänbildning och annat som där tillhörer. Det inte heller statens fel eller socialmyndigheternas - föräldrarna gör valet att "göra" barnet och skall därför bära ansvaret som kommer där med.

Jag har ingen aning om grunden till denna story - hur modern i fråga har betett sig jämtemot sin dotter, men när man talar om tonåringar som revolterar mot sina föräldrar så tar nog detta priset. Det handlar alltså om en 16-årig tös som lovade betala 30.000€ för att ha nån döda hennes egen mamma. Allt kom fram när mordet misslyckades totalt. Nu har hon (dottern) dessutom meddelat att hon inte ångrar nåt.

Är detta "teenage angst" (tonårsangst) som spillt över rejält eller har modern faktiskt gjort nåt så hemskt åt sin dotter att det skulle ha, på nåt vrickat sätt, gjort denna handling rättvis? Är det så att ungdomens respekt för sina föräldrar har minskat och vad beror detta på? Nog minns jag att som tonåring ansåg jag att min mor ibland inte var världens bästa, men aldrig att jag ens kunnat fantisera om nåt sånt här och har alltid (då och nu) kommit fram till att hon är min mor och en bättre mor kunde inte finnas för mig.

Inte vet jag, men sånt här skrämmer mig.

En hyllning till rommen - min passion

Alla har vi passioner som följer oss genom livet, ger det där lilla extra som bygger en gyllene ram runt vardagen. De flesta av oss har vissa gemensamma, så som kärlek och vänskap, men sen har vi våra personliga som av oförklarliga orsaker verkar passa oss så perfekt. Så som två okända i en mörk gränd som litar på varandra genast när de ses - ingen fruktan eller oro. Vissa av oss har få och fler, vissa större andra mindre. En av mina passioner i livet är rom - den karibiska drycken gjort på sockerrör.

När man talar om rom så har väldigt många, speciellt yngre, människor en ganska snäv och ibland väldigt felaktig bild av vad det handlar om. Många tänker på ljus Bacardi och rom-cola som hör till de billigaste drinkarna som man kan få på en bar och som tillsammans med Gin Tonic hör till de drinkar som kan fås på, så gott som, alla barer. Få vet att om man skall blanda rom med nåt och faktiskt respektera denna dryck så gör man en Zombie eller Mai Tai. Få vet även att rom egentligen (personlig åsikt, som det mesta) är bäst som så - speciellt om det är en riktigt fin rom.

Jag älskar rom - dess smak, arom och gyllenbruna färg, men själv skulle jag aldrig hälla i mig t.ex. ljus Bacardi som så ... inte någon annan ljus rom för den delen heller. Detta är inte p.g.a. att jag skulle vara en elitist inom rom som anser att endast det bästa, finaste och dyraste får avnjutas och för att det helt enkelt smakar pyton. Ljus rom är dessutom producerad enbart för att användas till drinkar efterssom dess smak är så mild men koncentrerad att den passa bra att blanda med olika mixers.

Det som få även vet om är att det finns en hel värld bakom rommen - olika kategorier och åldersskillnader. Rommens värld liknar väldigt mycket cognacens och whiskeyns värld, men är kanske inte riktigt lika långt utvecklad efterssom det inte är en lika stor marknad.

Rommen sägs vara från Kina eller Indien. Njae, kanske är det mera så att konsten att tillverka spritdryck ur sockerrör är därifrån, men denna ädla konst förfinades sedan i Karibbien på 1600-talet. När sockerrören skördades och fördes vidare i sin produktionskedja så uppstod en biprodukt - melass, som sedan förfinades av slavarna på plantagen till de första fotstegen av rom.
Melassen destilleras och steriliseras varefter jäst tillsätts för att göra en slutprodukt. Allt detta kan göras på så olika sätt och lite andra ingredienser (bl.a. sirap) kan tillsättas för att ge en annorlunda smakupplevelse. Det som man kan finna intressant är att trots att rommen görs på sockerrörens melass och oftast senare innehåller sirap m.m. så är smaken inte så söt som man skulle tro. Smaken på en fin rom ligger närmast cognacen.

Enligt engelska Wikipedia så kan man dela in rommen i sju olika klasser, medan den svenska anser att det bara finns fem. Allt beror väl lite på hur noggrant man vill dela upp dem, men jag lutar mera mot uppdelningen i fem olika kategorier; ljus rom, gyllene rom, mörk rom, lagrad rom och smaksatt rom.
I grund och botten kan man gå enligt konceptet att allt förutom lagrad rom är s.k. jungfrurom - den har inte blivit lagrad utan produceras och säljs direkt. Inom den lagrade rommen så kan man sen alltså igen göra en uppdelning på ljus, gyllene, mörk och smaksatt, men här är gyllene allra vanligast med mörk snabbt efter. Ljusa och smaksatta rommer är rätt så sällan lagrade.

Ljusrom används som sagt mest till drinkar och jag anar att nästan alla jungfrurommer i generellt bruk oftast används i drinkar, men speciellt gyllene rommen går bra att dricka som så. Gyllene rommen är mjukast och har en vacker färg och är väldigt aromfylld. En av mina absoluta favoriter är Negrita Spice Bardinet som är rätt så förmånlig men väldigt god och passar även väldigt bra att blanda ut. Rhum Pecoulen är den av de jungfru-gyllene rommar som jag provat som varit mest aromatisk, men den är däremot väldigt stark och kan nästan kallas för en snapsrom. Mörka rommer är sedan väldigt starka och nästan tjäriga. Captain Morgan's är i.a.f. i Finland den vanligaste mörka rommen och den är nästan kolsvart. Det sägs att Captain Morgan's är det som är närmast den dryck som "piraterna" drack i karibbien på 1600- och 1700-talet, men det har jag inte hittat någon starkare bakgrund för.

Lagrad rom är dock, enligt mig, det allra bästa. Åldern slipar bort den grovaste aromen och gör smakupplevelsen mjukare och längre. Det som är speciellt med lagringen av rom (inte alls exklusivt för rom) är att den oftast blandas varje år när den lagras, dvs. varje år så blandas en del av förra årets lagrade rom med årets etc. och det betyder att en t.ex. 12 år gammal rom även innehåller 5 år gammal rom, 3 år gammal rom jungfrurom etc.

För tillfälle är det en god 12-årig Appleton Estate Extra som står i barskåpet och töms gradvis hela tiden. Annars är det allra oftast en fin Negrita Spice Bardinet, Rhum Pecoul eller gyllene El Dorado. Såklart fortsätter man att söka genom sortimentet i ALKO och provar nya smaker hela tiden och det som är väldigt positivt är att det har börjat dyka upp mer och mer finare och bättre rommer på hyllorna på senaste tiden.

Det var ett litet avhopp från mitt vanliga gnällade om medier, politik och moral - lite goda aromatiska stunder för avkoppling måste man väl ta.

Finlands SMS-mästerskap avklarat

Hur mycket får man göra före man officiellt mistar sitt förtroende? Tydligen rätt så mycket. Finlands utrikesminister Ilkka Kanerva (saml.) hamnade i stormvindar när det kom fram att han under en dag skickat runt 200 SMS till en erotisk dansare ... med arbetstelefonen. Snabbt efter att skandalen fått vind under vingarna så meddelade Samlingspartiet att de ännu har förtroende för sin utrikesminister men att det vore önskvärt att han inte skulle göra om det (i.a.f. inte bli fast för det) - detta var nämligen inte första gången. Regeringen (som är styrd av Centerpartiet och Samlingspartiet) följde snabbt efter med att förlåta karln. Inte så underligt speciellt som det förstärker statsminister Matti Vanhanens korståg för offentliga personers rätt till ett privatliv.

Samtidigt gjorde tidningen Helsingin Sanomat en nätgallup (det kanske märks att jag är rätt så förtjust i dessa) som ställde frågan om skandalen "äter" på ministerns förtroende. Efter en rekordmängd av röster (normalt är medeltalet ungefär 6000 röster - nu röstade 13385) så låg resultatet klart - 71% anser att deras förtroende för ministern i.a.f. minskat.
Så har det någon skillnad egentligen ifall regeringen och partiet litar på honom, ifall de som gett sin demokratiska röst åt honom inte gör det? Privatliv och offentligt liv skall visserligen hållas skillt, även för politiker, men enligt finländsk lagstiftning så måste en minister, för att få utföra sitt arbete/vara i sin post, vara ärlig och oklandrig... är han det?

Och nu hjälper ju inte Matti Vanhanens korståg precis...
Trots att han kanske har rätt i att även ministrar skall få ha ett privatliv som faktiskt är privat, så är, för det första, det mesta inom hans skandal sånt som han själv för ut i pressen tidigare, och för det andra, har det inget att göra med att utrikesministern skickar 200 SMS på en dag från sin arbetstelefon. Har han inte råd att använda sin egna, eller var taltiden slut på pre-paid abonemanget?

Har inte varit värst optimistisk över denna regering vi har idag, men jag försöker att ge dem lite rum att visa vad de går för - men nu är det kört...

Nödvändiga undersökningar

Arbetslöshet är ett problem som skall lösas efterssom det är nåt som kostar staten mycket pengar och orsakar socialproblem i hela landet. Det finns dock en massa grundläggande arbetsuppgifter som är underbemannade och behöver mer folk, samtidigt som det finns massor forskare som tar tid på sig att utreda saker som t.o.m. jag skulle kunna berätta åt dem på fem minuter.
Tänk så mycket pengar jag skulle kunna tjäna på det.

Med jämna mellanrum dyker det upp resultat i tidningar från olika instanser som visar dessa trevliga undersökningars nödvändighet. Idag (10.3.2008) dök det upp på Helsingin Sanomats hemsida en artikel om minderårigas alkoholkonsumtion. Undersökningen är gjord av STAKES (Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården) - en av de där centralerna som sysslar mest med onödig forskning. Resultaten de kom till var att minderåriga (under 18 år) får sin alkohol genom äldre vänner och syskon som köper ut åt dem. De kom även fram till att alkoholkonsumtionen bland 9-klassister (14-15 åringar) har minskat sen utredningen gjordes senast (ungefär ett år sedan).

Varför är denna utredning så onödig? Jo, hur har minderåriga alltid fått sin sprit? Just det, en bråkdel handlar med falska ID eller lånade ID, vissa andra söker upp butiker som säljer åt minderåriga - men majoriteten har alltid varit äldra vänner och syskon som köper ut. Jag vågar inte fråga hur mycket pengar som samt på denna undersökning, för det skulle ha räckt med att fråga vem som helst som varit ung nångång och den personen kunde ha berättat allt detta på fem minuter. Vad nyttjar denna undersökningen dessutom nån?
Och att alkoholkonsumtionen gått ner? Pyttsan! Vänta en stund så går den upp och så går den ner och så går den upp igen - så har den nämligen gjort enligt undersökningarna.

Borttappad i egen ficka

Hur kommer Finland att se ut om några tiotals år? Eller kanske redan om några år? Kommer ens finländarna att veta var i landet de är och vart de är påväg? Nej, detta handlar inte om existentialism, utan ren politisk geografi.

Det är ca. tio år sedan som vi skippade våra tolv län och det blev fem, men vem talar inte ännu om Nyland och Egentliga Finland? Vilken länsuppdelning är det som dagens unga ungdomar har lärt sig? Visst kan det hända att skolorna har gått över till att lära ut om Södra Finlands län och Östra Finlands län, men hur ser barnen det? Har kanske inte föräldrarna lärt dem hur det var då, så som det är självklart för oss som lärt oss de tolv som det var från början?

Nåh, att ha sjutton län (de nya och gamla tillsammans) är kanske inte så farligt råddigt än, men hur blir det nu mer kommunsammansvettsningar och dylikt? Kommer en Ekenäsbo att börja kalla sig för Raseborgare i framtiden? Hur är det för de Sibbobor som blev tvingade till huvudstaden? Är de nu äkta hesabor? Kommungränser flyttas, namn byts, kommuner sammanslås, en kommun tar lite av den andra och visar fingret när den andra undrar vad som händer ... en jävla kalabalik alltså.

Vid nyåret satt jag vid matbordet med några svenskar och denna fråga kom just på tal och de medgav att de inte förstod ett dyft av finländs geografipolitik och allt var så tillråddat att det inte fanns någon orsak att försöka förstå det heller ... och då talar vi om svenskar som alltså vistas rätt så mycket i Finland och som följer med vad som händer här borta.

Hur kommer nästa generation av finländare att se detta land och hur skall de kommunicera med nån av de äldre generationerna som ännu om trettio år kommer att tala om tolv län och att Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo faktiskt inte alltid hållits pantfånge av huvudstaden?

Äsch, för mycket frågor, egentligen helt onödiga. Men; har du sommarstuga i Havskrona?

Fakturera this!

För att fortsätta på detta med nätgallupar, så fastnade blicken på en annan, tidigare utförd, nätgalupp på tidningen Helsingin Sanomats hemsidor, nämligen den här. Frågan är alltså ifall människor skulle vara förberedda att helt och hållet övergå till nätfakturering (gallupen gjord 22.2.2008). Överraskande nog så var det endast 54% av 4244 personer som svarade 'ja' på frågan. Då kan man ju fundera över hur statistiken skulle se ut om man skulle göra en demografiskt rättvis gallup, speciellt som de flesta banker pressar på med att övergå till fakturering och banktjänster över internet.

Varför skulle denna gallup då inte vara rättvis? Jo, gallupen är gjord på Helsingin Sanomats hemsida, dvs. över nätet och det största problemet med att överföra alla banktjänster och -transaktioner till internet är den äldre befolkningen som inte kan, vill eller har möjlighet att använda sig av internet. Dessa människor är ju inte representerade av denna gallup. Inte heller de unga som inte använder internet i så stor grad och dessa finns det överraskande många av.

Min gissning är att de som röstat emot nätfaktureringen i denna gallup (46% av 4244) hör till den kategorin som inte vill överföra allt till internet pga säkerhetsrisker och oviljan att depersonifiera (fint hur vackra ord jag kan komma på riktigt själv, eller hur?) banktjänsten som dessutom är grundläggande för dagens samhälle. Själv använder jag den fysiska banken otroligt sällan, men då jag faktiskt behöver tala med någon om mina konton och finanser så känns det väldigt mycket tryggare att göra det face-to-face än via e-post eller nåt annat dylikt, trots att jag använder internet väldigt mycket.

Men som sagt; den stora frågan är hur man skall lyckas sköta de åldringar och socialfall som inte har ens möjlighet att sköta sina bankärenden ifall tjänsterna flyttas till cybervärlden. Någon "klok" tjänsteman är säkert redan färdig att skyffla över allt på socialvården och hemvårdarna, för de har ju så mycket extra tid med sina klienter. Det är ju dessa samma tjänstemän som gjort socialvården så smidig som den är i dagens läge...
okej, kanske jag skall ta den diskussionen en annan gång, men för de som föll av vagnen - sarkasmen dryper som fettet i friterad höna; det finns ingen chans att socialvårdssektorn skulle klara av den belastning något sånt här skulle lägga på dem.

Folket verkar dock vara på rätt spår, då. Ifall min antagelse om att dessa 4244 personer är helt vanliga internetanvändare är korrekt och endast en liten majoritet anser att man kan flytta över banktjänsterna till cyberformat så torde ju den verkliga situationen sätta dessa samma människor i ordentlig minoritet. Tyvärr är det väl dock så att det sist och slutligen är bankerna som bestämmer; så är det i kapitalismens omfamnade civilisationer.

Ja, om sen inte regeringen gör folkomröstning på saken - vi kan ju samtidigt ha folkomröstning om banktjänsterna på internet och Stor-Helsingfors endast i Helsingfors centrum; det verkar ju vara dagens melodi.

Rätt dagen efter?

Visst märker man emellanåt att dessa stereotypier om oss finländare stämmer allt för väl med sanningen. Det är ju faktiskt så att fyllon i Sverige är mycket mer språkkunniga än fyllon i Finland - i Sverige kan de tala flytande finska.
Trots att jag försöker undvika faktumet för det mesta och faktiskt nån gång provar övertyga mig själv om att det inte är så farligt som det sägs, så kommer nåt sådant här och slår en i ansiktet med en stor våt läderhandske.

Det handlar alltså om en nätgallup som gjordes på tidningen Helsingis Sanomats hemsida den 4.3.2008. Trots att nätgallupars integritet och sanningshalt kan debatteras så är det iaf ett pekfinger i en viss riktning. I denna gallup råder frågan om man får ha krapula på jobbet ... alltså får man supa och härja kvällen före man skall på jobb. När 8217 människor (?) hade röstat så visade det sig ett fult ansikte bakom den finländska arbetsmoralen - 50% var nämligen av den åsikten att det är helt okej.

Gallupen gjordes för att de i södra Österbotten ger sparken inom sjukvården åt arbetare som blåser nåt annat än en ren nolla på alkomätaren när man kommer på jobb (finsk artikel här). Nåt som jag anser är helt försvarligt och förståeligt.

Man kan ju diskuttera ifall människor har tolkat frågan från en annorlunda vinkel; skall man fara på jobb trots att man lider av bakrus? Dock anser jag att denna synvinkel inte borde behövas, efterssom den situationen inte borde få uppstå. Hur länge skall det ta förrän människor förstår att super man dagen före så lider man av bakrus dagen efter - äkta hederlig finländsk krapula och av den orsaken så skall man inte supa/härja/dricka sig full dagen före man skall på arbete.

Okej, börja slänga ut orden; kalla mig för konservativ och tråkig, men detta anser jag att går under rubriken mogen, vuxen och människa med förstånd. Skulle jag vara arbetsgivare så skulle jag inte vilja betala lön åt nån som kommer bakfull till arbete och därför presterar på miniminivå (om ens det) och dessutom ger ett jävla dåligt intryck samt skräpar bilden av företaget.

Usch... vart är världen påväg? (...eller varifrån kommer den..?)

Censur - demon eller skyddsängel?

Censur är ett komplicerat ämne att diskuttera. I grund och botten har ordet en väldigt negativ klang - man associerar det lätt med diktatur och propaganda, Sovjet och U.S.A.s herrevälde. Folket ska ju alltid få veta vad som pågår och friheten av uttrycka sig är nåt som är väldigt på tapeten hela tiden, men lite mera nu på senaste tiderna här i Finland.

Censur är en av de mest lättanvända vapnen som en regering kan ta sig till när det gäller att hålla folket på ens sida. Ofta, i dagens läge, när det handlar om censur så kommer människor och tänka på Kina och kanske den Google-skandal som gick på nyheterna får nåt år sedan när de gjorde en deal med kinesiska regeringen att blocka vissa hemsidor (vissa i viss underdrift).

Men så finns det ju alltid den andra sidan av alltihop ... och dessutom en enorm gråzon där emellan. Alltid när man diskutterar så här vida begrepp som censur, så måste vi minnas att vi lever i en värld som förändrats mycket under de senaste tio, tjugo, hundra åren och som har blivit väldigt mycket annorlunda och när det talas om censur i dagens läge så är det ofta internet som är på tapeten. Så vi tar den biten först;

Internet är en väldigt fin uppfinning, men en som inte bara ger fria händer åt alla som har tillgång till en dator med internetanslutning, utan som förflyttar ansvaret från några få till alla som använder det. Om vi tar en tidning som exempel, så har vi alltid en chefredaktör som är ansvarig för det material som publiceras där, men en sådan här person finns inte på internet. Detta är en av orsakerna varför t.ex. porrindustrin har varit mycket intresserad av att förflytta sig helt och hållet till den världen. Inte för att det skulle vara nåt problem för den 'seriösa' porrindustrin, men så har vi alltid de där grupperna som promenerar på gränsen, eller helt överskrider gränsen till omoraliskt, icke etiskt och rent olagligt.

När det talas om mänsklighet så skall man minnas att moral är väldigt flummigt - vissa saker kan vara helt omoraliska i en hörna av världen, kan vara helt och hållet accepterade av alla i en annan hörna. Ta exempel som när människor är sexuellt mogna, när människor skall ta ansvar för sina brott, monogami eller bigami etc.

Efterssom internet flyttar ansvaret till precis alla så blir det ju definitivt klaschar mellan olika moraliska ståndpunkter och åsikter, vilket i ett land leder till lagar som stiftas av det ledande organet - varför skulle inte det hända på internet?
Enlig den finländska lagstiftningen finns det nåt sånt som pedofili och det är strängt bestraffat - varför skulle inte dessa lagar även fungera på internet?
Är det då så fel om regeringen med polisen tvingar operatörerna att blocka dessa sidor? Skall vi ha en 'loop hole' eller ett svart hål i vår lagstiftning?

Jo visst, vi kan sätta ansvaret, i såna fall av vad barn får se på internet, på föräldrarna och där skall ju grunden ligga. Föräldrar skall följa med vad som händer i sina barns liv och vad dom egentligen håller på med - men varför skall det finnas en så stark möjlighet för någon som t.o.m. inte söker efter nåt att hitta nåt som kan traumatisera den personen för livet - speciellt som det, igen, är olagligt?

Idag hölls en demonstration i Helsingfors emot censur. Den demonstrationen har fått sin inspiration, ifall mina källor är korrekta, från fallet där just polisen uppmanade (svagt sagt) teleoperatörerna att blocka hemsidor med innehåll som kunde klassas som olagliga enligt pedofili-lagarna. Demonstration kanske inte handlar om att vi skall tillåta pedofili, men är det så förbannat dumt att vår regering kommer in och sätter stop på nåt som är olagligt? Skulle dessa samma människor som är med i denna demonstration tillåta öppen och laglig distribution av filmer med pedofiliskt innehåll?

Igen, skall internet vara ett ställe dit vårt lands lagars armar inte räcker?

Skall internet vara en safe haven för brottslingar och utnyttjare?

Ingen ser nåt fel i att vi har en chefredaktör på en tidning som bestämmer vad som publiceras i tidningen och vilka åsikter som kanske skall censureras för att de kan leda till rättsfall där chefredaktören är lagligt ansvarig, men sedan när polisen går in och försöka hindra nåt av det värsta (egen åsikt) som finns på nätet, så ställer folket upp till protest. Har någon i den där jävla demonstrationen tänkt genom det här fullständigt.

När det gäller censur så, jo, man skall använda det försiktigt, men man skall göra skillnad på censur som är för att hålla folket i mörker och censur för att hålla borta brottslighet och bl.a. utnyttjande av barn. Och försök inte heller börja syfta på konstnärlig frihet eller nåt annat skräp, för då börjar det brinna. Den diskussionen är dessutom redan påbörjad på Mosses Samlade Värk.

The vind is vänding

Musikvärlden visar tecken på att vända ryggen och sin totala förstörelse och ta stora steg mot morgondagens räddning. Tre skillda nyheter under de senaste veckorna har bevisat att allt det som varit urvattnat och löjligt inom, speciellt, rock och popmusikens värld börjar försvinna från den dagliga tapeten. Kanske det börjar vara dags att tapetsera om.

Svenska pressen gick berserkgång nån vecka sedan när det visade sig att alla tre domare från den populära Idols-tävlingsprogrammet sagt upp kontraktet. Sedan skvallrades det om vem som skulle ta över eller om detta är slutet för programmet. Man kan ju alltid hoppas på att inte bara programmet skulle försvinna, utan även hela formatet. Men det är väl endast dagdrömmande. De har nämligen utsett en ny jury. Men det var ett steg i rätt riktning.

Sen visade Irland hur man skall ta Eurovisionen - utan en nypa allvar. Något som sägs föreställa en dansande kalkon skall representera dem i år. För mig representerar det mera det fula nyllet bakom denna urvattnade tradition ... och så gnällde de på Lordi ...

Jag kan inte tro att sångtävlingen kommer att finnas länge mera efter detta. Eurovisionen och människor som elitisten, rikssvenska Carola kan bra försvinna från TV-rutan en gång i året.

Igår visade sig dock att strålkastarna inte bara tagits bort från det som korrumperat industrin utan också vänt dem mot någon som kan visa vägen och dra vagnen in i en ny era. Rocktidningen NME höll sin årliga prisgala där de gav pris åt Walesiska rockbandet Manic Street Preachers. De fick priset "Godlike Geniuses" (gudomliga genier) vilket kan tolkas som en "lifetime achievement-award" (livstidspris). Grattis till ett band som har omfamnat variation i rockmusik och aldrig varit rädd för att göra den musik de velat och aldrig trampat på stället i sin resa genom rocken. Dagen är kronad för James Dean Bradfield, Nicky Wire och Sean Moore.

Manic Street Preachers med Nina Persson
(från Cardigans) som var med på deras
senaste platta "Send Away the Tigers".