Visar inlägg med etikett Helsingin Sanomat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Helsingin Sanomat. Visa alla inlägg

lördag, maj 03, 2008

Därför skrattar finländare åt svenskarna...

Man skall inte dricka kaffet när man läser genom tidningarnas webnyheter på morgonen - det har bevisats så många gånger, men inte har man lärt sig ännu. Fick nämligen morgonkaffet i fel strup när jag sluddrade igenom tidningen Helsingin Sanomats (än en gång) nyheter.

Tydligen har svenskarna gått och dragit "feministernas" frammarch ett steg för långt igen. Är det faktiskt så att allt är så bra där hos våran västra granne att riksdagen och regeringen har tid med såna här onödiga idioter som bara främjar segregering och frambyggande av gruppbildning? Först ansåg jag att det var småroligt, sedan löjligt, men nu efter lite mer eftertanke så är det nästan skrämmande.

Vad talar jag om? Jo, tydligen så är det nåt väldigt fel och otroligt kränkande av kvinnor med den övergångsskylt som används i Sverige. Nej, den är inte ett dyft annorlunda än den vi har i Finland - den är precis likadan!
Feministerna har tydligen ansett att den är kränkande för att det är en man som går över gatan, medan säkerligen hälften av fotgängarna i verkligheten är kvinnor. Därför skall nu den nya skyltens figur ha kjol på sig!
Vid årskiftet skall skyltarna bytas ut, men det har meddelats att kommunerna får välja att ha båda skyltarna brevid varann på samma övergångsställe ifall de så önskar.
(artikeln här)

Ursäkta om det är lite aggressivt eller om jag sårar någons känslor, men hur förbannat dumma kan svenska folket vara? Jag vet, jag vet - det är inte det svenska folket i sig som har kommit fram till det här, men det måste ju finnas en rörelse (de s.k. feministerna) som pressar fram sådan här avföring och sedan har ju folket röstat in riksdagsledamotena som accepterar. Eller som det heter på engelska; drop your pants and bend over.

Vad är det för jämlikhet om alla skyltar byts ut för att de skall ha en bild av en kvinna på? Har den nuvarande skyltens person (som visserligen kallas "gubbe", men...) en synlig penis som bevisar att det är en man? Går ingen kvinna i Sverige med byxor eller är det bara kjolar som fungerar som optiska synvillor? Är inte den nuvarande skyltens person så asexuell som den bara kan vara, vilket i sin tur är en symbol för jämlikhet? Är det faktiskt värt besväret? Vem vinner på det?

Att strida för jämlikhet är en sak, men dessa s.k. feminister (som per definition faktiskt inte är det) har blivit det de började strida emot; schovinister (fast den feminina motsvarigheten). Inte undra på att högt blodtryck är ett så stort problem i denna delen av världen. Först så har vi en del av befolkningen som får det för att de går omkring och funderar över sådant här och sedan får en annan det för de hamnar leva med den första gruppen av människor.

Sverige - skärp er! Det här är ju urlöjligt.
Tack gode skapare att jag är född i Finland.

torsdag, maj 01, 2008

Knacka inte på denna dörr!

Glada wappen hela högen,

tycks ha varit en del att skämmas för igen denna helg igen. Vart har respekten för polisen tagit vägen när det verkar som om gränsen till att börja slänga skumvinsflaskor på dom går vid nån promille? Jag förstår helt enkelt inte. Får se hur snabbt det kommer att påstås att polisen har användt för starka grepp och arresterat folk på för svaga grunder, som det brukar vara i detta land. Dessutom så är det hemskt att se hur demonstrationer på goda grunder förstörs av några idioter som tycker det är skoj att terrorisera och förstöra. Vandaler hela högen - lås in dem och kasta bort nyckeln, säger jag.

Ja, men detta var nu inte det jag egentligen skulle skriva om. På Helsingin Sanomats hemsidor i dag så har de en artikel om att Finländska Unicef kommer att börja ha dörr-till-dörr-insamlingar. Tidigare har de nöjt sig med att stå på gatorna med sina insamlingsbörsar och informations- samt anslutningsblanketter. Greenpeace gick redan över till detta system förra året.

Jag stöder Amnesty International med en månatlig donation. Jag anslöt mig till detta system efter att haft en längre diskussion med en tös i Gräsviken som stod vid den lokala S-Market och gav ut information. Och jag säger er (antar att ingen med större politiskt inverkan inom Amnesty läser denna blogg) - den dag det kommer nån från Amnesty och knackar på min dörr så slår jag fast dörren och avslutar min månatliga donation. Det är ett som är säkert.

Jag förstår varför mindre organisationer måste vara lite mer påträngande - komma dörr till dörr, "hoppa" på en på gatan etc. efterssom de vanliga gatuvandrarna högst antagligen inte har någon aning om vad de står för. Men när det kommer till kända och väletabliserade organisationer så som Amnesty International, Greenpeace, Unicef m.m. så känner majoriteten av folket till deras ideologier och målsättningar och kan på så sätt välja redan på förhand om de vill stöda dessa organisationer ekonomiskt. Börjar dessa organisationer sedan komma dörr till dörr så är det, enligt min uppriktiga åsikt, ett satans tiggande som inte är passande på något sätt överhuvudtaget!

Dessa större organisationer borde nöja sig med att ha representanter i gatubilderna som inte heller behöver vara allt för påträngande, för det börjar också närma sig tiggning och trakaseri. Istället skall de lita på sin goda rykte (har de inte de så skall de sattsa på att förbättra det) och på människor välvilja och sedan leva med det.

Knackar ni på min dörr så skall ni inte förvänta er nåt glatt leende.
Jag stöder välgörenhetsorganisationer, men inte tiggare!

fredag, mars 28, 2008

Mor ror, far är rar

Före jag drar mig in på ämnet för dagen så kommer här en liten personlig sidnotis.

Dock är det inte officiellt ännu och inga papper är underskrivna ännu, så har jag och sambon Linda fått lägenhet vid Sjundeå station. Vi har nu i över tre månader (sen Linda flyttade hem till mig) sökt egen, större hyreslägenhet i Sjundeå som skulle vara närmare hennes arbetsplats. Idag var vi och se på den lägenhet som vi har erbjudits; en två rum + kök + badrum + balkong på 59 kvadratmeter i högsta våningen i ett fyra vånings höghus. Lägenheten var väldigt bra, väldigt förmånlig (under 600€ inkl. vatten) och dessutom får vi flytta in 15.4., alltså riktigt snart. Vi kan t.o.m. få flytta in tidigare.

Nåja, så till min lilla "artikel" för dagen.

När det gäller bilkollisioner så sägs det att felet allt som oftast ligger mellan ratten och sittsen. När det gäller hundar som beter sig aggressivt så sägs det att felet är i andra ändan av kopplet. Vissa säger också att när barn/ungdomar beter sig dåligt etc. så är felet allt som oftast hos föräldrarna.

För det första, let's get things straight; uppfostrans primära källa skall vara föräldrarna och hemmet. Helt onödigt att skylla på lärare vars uppgift är att utbilda dessa unga individer i allmänbildning och annat som där tillhörer. Det inte heller statens fel eller socialmyndigheternas - föräldrarna gör valet att "göra" barnet och skall därför bära ansvaret som kommer där med.

Jag har ingen aning om grunden till denna story - hur modern i fråga har betett sig jämtemot sin dotter, men när man talar om tonåringar som revolterar mot sina föräldrar så tar nog detta priset. Det handlar alltså om en 16-årig tös som lovade betala 30.000€ för att ha nån döda hennes egen mamma. Allt kom fram när mordet misslyckades totalt. Nu har hon (dottern) dessutom meddelat att hon inte ångrar nåt.

Är detta "teenage angst" (tonårsangst) som spillt över rejält eller har modern faktiskt gjort nåt så hemskt åt sin dotter att det skulle ha, på nåt vrickat sätt, gjort denna handling rättvis? Är det så att ungdomens respekt för sina föräldrar har minskat och vad beror detta på? Nog minns jag att som tonåring ansåg jag att min mor ibland inte var världens bästa, men aldrig att jag ens kunnat fantisera om nåt sånt här och har alltid (då och nu) kommit fram till att hon är min mor och en bättre mor kunde inte finnas för mig.

Inte vet jag, men sånt här skrämmer mig.

fredag, mars 14, 2008

Finlands SMS-mästerskap avklarat

Hur mycket får man göra före man officiellt mistar sitt förtroende? Tydligen rätt så mycket. Finlands utrikesminister Ilkka Kanerva (saml.) hamnade i stormvindar när det kom fram att han under en dag skickat runt 200 SMS till en erotisk dansare ... med arbetstelefonen. Snabbt efter att skandalen fått vind under vingarna så meddelade Samlingspartiet att de ännu har förtroende för sin utrikesminister men att det vore önskvärt att han inte skulle göra om det (i.a.f. inte bli fast för det) - detta var nämligen inte första gången. Regeringen (som är styrd av Centerpartiet och Samlingspartiet) följde snabbt efter med att förlåta karln. Inte så underligt speciellt som det förstärker statsminister Matti Vanhanens korståg för offentliga personers rätt till ett privatliv.

Samtidigt gjorde tidningen Helsingin Sanomat en nätgallup (det kanske märks att jag är rätt så förtjust i dessa) som ställde frågan om skandalen "äter" på ministerns förtroende. Efter en rekordmängd av röster (normalt är medeltalet ungefär 6000 röster - nu röstade 13385) så låg resultatet klart - 71% anser att deras förtroende för ministern i.a.f. minskat.
Så har det någon skillnad egentligen ifall regeringen och partiet litar på honom, ifall de som gett sin demokratiska röst åt honom inte gör det? Privatliv och offentligt liv skall visserligen hållas skillt, även för politiker, men enligt finländsk lagstiftning så måste en minister, för att få utföra sitt arbete/vara i sin post, vara ärlig och oklandrig... är han det?

Och nu hjälper ju inte Matti Vanhanens korståg precis...
Trots att han kanske har rätt i att även ministrar skall få ha ett privatliv som faktiskt är privat, så är, för det första, det mesta inom hans skandal sånt som han själv för ut i pressen tidigare, och för det andra, har det inget att göra med att utrikesministern skickar 200 SMS på en dag från sin arbetstelefon. Har han inte råd att använda sin egna, eller var taltiden slut på pre-paid abonemanget?

Har inte varit värst optimistisk över denna regering vi har idag, men jag försöker att ge dem lite rum att visa vad de går för - men nu är det kört...

måndag, mars 10, 2008

Nödvändiga undersökningar

Arbetslöshet är ett problem som skall lösas efterssom det är nåt som kostar staten mycket pengar och orsakar socialproblem i hela landet. Det finns dock en massa grundläggande arbetsuppgifter som är underbemannade och behöver mer folk, samtidigt som det finns massor forskare som tar tid på sig att utreda saker som t.o.m. jag skulle kunna berätta åt dem på fem minuter.
Tänk så mycket pengar jag skulle kunna tjäna på det.

Med jämna mellanrum dyker det upp resultat i tidningar från olika instanser som visar dessa trevliga undersökningars nödvändighet. Idag (10.3.2008) dök det upp på Helsingin Sanomats hemsida en artikel om minderårigas alkoholkonsumtion. Undersökningen är gjord av STAKES (Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården) - en av de där centralerna som sysslar mest med onödig forskning. Resultaten de kom till var att minderåriga (under 18 år) får sin alkohol genom äldre vänner och syskon som köper ut åt dem. De kom även fram till att alkoholkonsumtionen bland 9-klassister (14-15 åringar) har minskat sen utredningen gjordes senast (ungefär ett år sedan).

Varför är denna utredning så onödig? Jo, hur har minderåriga alltid fått sin sprit? Just det, en bråkdel handlar med falska ID eller lånade ID, vissa andra söker upp butiker som säljer åt minderåriga - men majoriteten har alltid varit äldra vänner och syskon som köper ut. Jag vågar inte fråga hur mycket pengar som samt på denna undersökning, för det skulle ha räckt med att fråga vem som helst som varit ung nångång och den personen kunde ha berättat allt detta på fem minuter. Vad nyttjar denna undersökningen dessutom nån?
Och att alkoholkonsumtionen gått ner? Pyttsan! Vänta en stund så går den upp och så går den ner och så går den upp igen - så har den nämligen gjort enligt undersökningarna.

torsdag, mars 06, 2008

Fakturera this!

För att fortsätta på detta med nätgallupar, så fastnade blicken på en annan, tidigare utförd, nätgalupp på tidningen Helsingin Sanomats hemsidor, nämligen den här. Frågan är alltså ifall människor skulle vara förberedda att helt och hållet övergå till nätfakturering (gallupen gjord 22.2.2008). Överraskande nog så var det endast 54% av 4244 personer som svarade 'ja' på frågan. Då kan man ju fundera över hur statistiken skulle se ut om man skulle göra en demografiskt rättvis gallup, speciellt som de flesta banker pressar på med att övergå till fakturering och banktjänster över internet.

Varför skulle denna gallup då inte vara rättvis? Jo, gallupen är gjord på Helsingin Sanomats hemsida, dvs. över nätet och det största problemet med att överföra alla banktjänster och -transaktioner till internet är den äldre befolkningen som inte kan, vill eller har möjlighet att använda sig av internet. Dessa människor är ju inte representerade av denna gallup. Inte heller de unga som inte använder internet i så stor grad och dessa finns det överraskande många av.

Min gissning är att de som röstat emot nätfaktureringen i denna gallup (46% av 4244) hör till den kategorin som inte vill överföra allt till internet pga säkerhetsrisker och oviljan att depersonifiera (fint hur vackra ord jag kan komma på riktigt själv, eller hur?) banktjänsten som dessutom är grundläggande för dagens samhälle. Själv använder jag den fysiska banken otroligt sällan, men då jag faktiskt behöver tala med någon om mina konton och finanser så känns det väldigt mycket tryggare att göra det face-to-face än via e-post eller nåt annat dylikt, trots att jag använder internet väldigt mycket.

Men som sagt; den stora frågan är hur man skall lyckas sköta de åldringar och socialfall som inte har ens möjlighet att sköta sina bankärenden ifall tjänsterna flyttas till cybervärlden. Någon "klok" tjänsteman är säkert redan färdig att skyffla över allt på socialvården och hemvårdarna, för de har ju så mycket extra tid med sina klienter. Det är ju dessa samma tjänstemän som gjort socialvården så smidig som den är i dagens läge...
okej, kanske jag skall ta den diskussionen en annan gång, men för de som föll av vagnen - sarkasmen dryper som fettet i friterad höna; det finns ingen chans att socialvårdssektorn skulle klara av den belastning något sånt här skulle lägga på dem.

Folket verkar dock vara på rätt spår, då. Ifall min antagelse om att dessa 4244 personer är helt vanliga internetanvändare är korrekt och endast en liten majoritet anser att man kan flytta över banktjänsterna till cyberformat så torde ju den verkliga situationen sätta dessa samma människor i ordentlig minoritet. Tyvärr är det väl dock så att det sist och slutligen är bankerna som bestämmer; så är det i kapitalismens omfamnade civilisationer.

Ja, om sen inte regeringen gör folkomröstning på saken - vi kan ju samtidigt ha folkomröstning om banktjänsterna på internet och Stor-Helsingfors endast i Helsingfors centrum; det verkar ju vara dagens melodi.

Rätt dagen efter?

Visst märker man emellanåt att dessa stereotypier om oss finländare stämmer allt för väl med sanningen. Det är ju faktiskt så att fyllon i Sverige är mycket mer språkkunniga än fyllon i Finland - i Sverige kan de tala flytande finska.
Trots att jag försöker undvika faktumet för det mesta och faktiskt nån gång provar övertyga mig själv om att det inte är så farligt som det sägs, så kommer nåt sådant
här och slår en i ansiktet med en stor våt läderhandske.

Det handlar alltså om en nätgallup som gjordes på tidningen Helsingis Sanomats hemsida den 4.3.2008. Trots att nätgallupars integritet och sanningshalt kan debatteras så är det iaf ett pekfinger i en viss riktning. I denna gallup råder frågan om man får ha krapula på jobbet ... alltså får man supa och härja kvällen före man skall på jobb. När 8217 människor (?) hade röstat så visade det sig ett fult ansikte bakom den finländska arbetsmoralen - 50% var nämligen av den åsikten att det är helt okej.

Gallupen gjordes för att de i södra Österbotten ger sparken inom sjukvården åt arbetare som blåser nåt annat än en ren nolla på alkomätaren när man kommer på jobb
(finsk artikel här). Nåt som jag anser är helt försvarligt och förståeligt.

Man kan ju diskuttera ifall människor har tolkat frågan från en annorlunda vinkel; skall man fara på jobb trots att man lider av bakrus? Dock anser jag att denna synvinkel inte borde behövas, efterssom den situationen inte borde få uppstå. Hur länge skall det ta förrän människor förstår att super man dagen före så lider man av bakrus dagen efter - äkta hederlig finländsk krapula och av den orsaken så skall man inte supa/härja/dricka sig full dagen före man skall på arbete.

Okej, börja slänga ut orden; kalla mig för konservativ och tråkig, men detta anser jag att går under rubriken mogen, vuxen och människa med förstånd. Skulle jag vara arbetsgivare så skulle jag inte vilja betala lön åt nån som kommer bakfull till arbete och därför presterar på miniminivå (om ens det) och dessutom ger ett jävla dåligt intryck samt skräpar bilden av företaget.

Usch... vart är världen påväg? (...eller varifrån kommer den..?)