tisdag, maj 20, 2008

Barskåpet 002: Appleton Estate Extra, 12 yrs (rom)

Appleton Estate
Extra, 12 yrs
(Jamaika)
43%

Kanske man borde lämna den här till senare, men jag är så ivrig på att berätta om denna upplevelse. Måttstocken för alla andra rommer kan dras från det här och det som är bättre än detta är redan så gudomligt att djävulen ger upp hoppet.

Appleton Estates rommer har blivit prisbelönta om och om igen, en efter en. Och då har de inte ett värst stort sortiment - de sattsar på sina sju olika sorter.

Färgen är utomordentlig i Appleton Estates Extra 12yrs. med en rik bärnstens färg som tonar av lite i rött. Man fylls av glädje redan av att beundra den vackra naturen av denna rom.

Sedan kommer man till de läckra aromerna som sakta dansar ut ur aromkupan och in i näsan. Det är väldigt fylligt och väl balanserat hela vägen genom. Inte alls för sött, men ändå doftar det lite choklad (tänk er gammaldags romchokladkarameller med praliner på) i blandning med äppel och päron. Brännande, som är oundvikligt vid 43% alk., är väldigt dov och smyger förbi helt vid slutet. Aromerna stannar inte heller i näsan utan kryper sig enda ner till munnen - det är som att man kunde dricka det med näsan, men det är högst antaligen väldigt oaccepltabelt.

Okej, om allt hittills har varit så perfekt, så då måste det ju börja brista någonstans. Så man tar sig en smutta och låter det sakta rulla runt i munnen och ligga på tungan en stund. Det känns som sammet för munnen. Väldigt fyllig och stark (inte alk.stark utan smakstark) arom fyller munnen på ett mättande sätt. Hela smakupplevelsen håller sig balanserad hela vägen genom och brister inte ens på slutspurten ner för halsen. Visst bränner det lite, så där som det skall göra när det talas om starkare produkter, men det är väldigt mildt och helt i slutet av gången. Smaken är inte heller alls så söt som de flesta andra rommer, utan blandningen med alla de andra aromerna har tonat ner sötheten till den grad att det är en del av smakupplevelsen - inte hela. Detta är en tungviktare, en Muhammed Ali av rom. Detta är ingen lätt slurk som man tar med kvällsthét, utan nåt man sitter och njuter av.

Ingen frågan om saken, detta är på skolbetygsskalan, med den där ½-vitsordet i reserv ifall det på nåt sätt skulle hittas nåt bättre. Om någon finner före mig, så meddela gärna. Annars rekommenderar jag att alla som har ens litet intresse för rom skall prova denna kunglighet. Vill t.o.m. minnas att priset för tillfället ligger på 30€ för en flaska, så det är inte ens världens dyraste.

Den rommen som kan vara den mer gudomliga som ger djävulen själv samvetskval är 12-åringens massiva storebror 18-åringen. Tyvärr har jag själv inte haft tillfälle att prova den än, men hoppeligen snart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad tycker du?