"Apua kalsarikänneihin"

Välkommen till Finland, landet av dålig alkoholkultur!

När jag var yngre så funderade jag ofta över hur det egentligen låg till med den ökända finländska alkoholkulturen. Mest grubblade jag över om den påriktigt är så dålig som ryktet vill berätta. Kunde det vara sant att finländarnas favoritsyssla var att "vetää perskännit" (dricka sig redlöst fulla) och att det dessutom räknades som en merit istället för ett skelett i garderoben? Inte kan väl ett helt lands befolkning vara så starkt fast vid landets kultur att sånt kan räknas som skapligt och helt godkännt?

Sen när man blev äldre så ändrades frågorna helt och hållet. Nu frågan man sig hur det kan komma sig att det är så här? Hur kan det komma sig att det inte bara är social acceptabelt att supa ner sig, spy i ett gatuhörn i kärncentrum av Helsingfors, pissa i nästa och sen ännu stoltsera med det nästa dag ... och ifall man inte minns nåt av hela gårdagskvällen så kan man stoltsera med det? Hur kan nåt ha spåra ut så rejält att det inte bara är mängden sprit man heller i sig, eller styrkan på fyllan, som man "raggar brudar med" utan även hur hemsk baksmälla man överlevt dagen efter?
Stand-up komikern André Wikström hade en bra point när han sade att ifall man i Finland dricker litervis öl i ett sträck så är man ett hjälte, men dricker man ens ett stop vatten så är man en jävla galning!

Före jag kommer till den stora poängen så skall jag kanske förklara mitt förhållande till alkoholdrycker. Jag tycker om dem. Jag dricker av dem. Jag älskar öl, helst lite mörkare och mustigare, som Velkopopovický Kozels mörka och Guinness, men jag dricker gärna även ljusare lagers som Koff och de andra inhemska sorterna. Jag tackar nej till väldigt få öl och alla kan man prova en gång. Jag älskar vin, helst rött, men halvtorra vitviner smakar emellanåt, speciellt med fisk och ljusare kött. Av starkspriterna så är vodka gott att blanda med - rom, whisky och cognac är gott att smutta på, men likörer rör jag helst inte.
Min huvudprincip är att man dricker alkoholdrycker för dryckens smaks skull, inte alkoholens effekt. Visst har jag varit full, redlöst så flera gånger, och att vara berusad är inte nåt jag befrämjar i sig, kanske t.o.m. nåt som är riktigt kul emellanåt, men det är inget jag stoltserar med och definitivt inte om jag varit så okontrollerad att jag druckit för mycket och blivit helt redlös.

Med några få ord; det är inget fel på att vara full. Det är inget fel på att dricka alkoholhaltiga drycker. Emellanåt kan det t.o.m. gå lite väl långt, men då är det inget att stoltsera med. Så länge men dricker för dryckens skull (helt ärligt) så är allt okej.

En av Finlands två större kvällstidningar, Ilta-Sanomat, gjorde inför valborg en lista som innehåller 503 olika alkoholhaltiga drycker. Det är inget fel på det i sig, många gör riktigt fina tabeller och listor som innehåller bl.a. vilka viner som har bästa pris/kvalitet-förhållande, vilka brännvin som kostar mest etc. Men det här är en lite annorlunda lista...
den här listan visar nämligen vilka alkoholhaltiga drycker där alkoholen (%:en) är billigast! På första plats har vi Fink Bräu som är en öl från Lidl. Om man köper den så kostar 1 cl alkohol 0,37€. Jämför det med Sisuviina (ett billigt brännvin) där samma mängd alkohol kostar 0,48€.

Vad kan meningen med en sådan här lista vara om inte den att hjälpa folk supa sig ännu mer redlösa och på ett ännu mer meningslöst sätt. Listan bevisar hur dålig den finländska alkoholkulturen faktiskt är och vad som egentligen är målet med en "kväll på stan". Det har tydligen ingen skillnad hur man når målet så länge man springer för långt.

När förra inlägget handlade om varför vi finländare skrattar åt svenskarna så ger jag nu tillbaka för grannens skull. Tänk att två grannar kan vara såhär annorlunda.

Som en liten sidnot vill jag tillägga att tidningen Ilta-Sanomat har gått med i "Kännissä olet ääliö" (I fyllan är du en idiot)-kampanjen... ganska skrattretande...