När man talar om rom så har väldigt många, speciellt yngre, människor en ganska snäv och ibland väldigt felaktig bild av vad det handlar om. Många tänker på ljus Bacardi och rom-cola som hör till de billigaste drinkarna som man kan få på en bar och som tillsammans med Gin Tonic hör till de drinkar som kan fås på, så gott som, alla barer. Få vet att om man skall blanda rom med nåt och faktiskt respektera denna dryck så gör man en Zombie eller Mai Tai. Få vet även att rom egentligen (personlig åsikt, som det mesta) är bäst som så - speciellt om det är en riktigt fin rom.Jag älskar rom - dess smak, arom och gyllenbruna färg, men själv skulle jag aldrig hälla i mig t.ex. ljus Bacardi som så ... inte någon annan ljus rom för den delen heller. Detta är inte p.g.a. att jag skulle vara en elitist inom rom som anser att endast det bästa, finaste och dyraste får avnjutas och för att det helt enkelt smakar pyton. Ljus rom är dessutom producerad enbart för att användas till drinkar efterssom dess smak är så mild men koncentrerad att den passa bra att blanda med olika mixers.
Det som få även vet om är att det finns en hel värld bakom rommen - olika kategorier och åldersskillnader. Rommens värld liknar väldigt mycket cognacens och whiskeyns värld, men är kanske inte riktigt lika långt utvecklad efterssom det inte är en lika stor marknad.
Rommen sägs vara från Kina eller Indien. Njae, kanske är det mera så att konsten att tillverka spritdryck ur sockerrör är därifrån, men denna ädla konst förfinades sedan i Karibbien på 1600-talet. När sockerrören skördades och fördes vidare i sin produktionskedja så uppstod en biprodukt - melass, som sedan förfinades av slavarna på plantagen till de första fotstegen av rom.
Melassen destilleras och steriliseras varefter jäst tillsätts för att göra en slutprodukt. Allt detta kan göras på så olika sätt och lite andra ingredienser (bl.a. sirap) kan tillsättas för att ge en annorlunda smakupplevelse. Det som man kan finna intressant är att trots att rommen görs på sockerrörens melass och oftast senare innehåller sirap m.m. så är smaken inte så söt som man skulle tro. Smaken på en fin rom ligger närmast cognacen.
Enligt engelska Wikipedia så kan man dela in rommen i sju olika klasser, medan den svenska anser att det bara finns fem. Allt beror väl lite på hur noggrant man vill dela upp dem, men jag lutar mera mot uppdelningen i fem olika kategorier; ljus rom, gyllene rom, mörk rom, lagrad rom och smaksatt rom.I grund och botten kan man gå enligt konceptet att allt förutom lagrad rom är s.k. jungfrurom - den har inte blivit lagrad utan produceras och säljs direkt. Inom den lagrade rommen så kan man sen alltså igen göra en uppdelning på ljus, gyllene, mörk och smaksatt, men här är gyllene allra vanligast med mörk snabbt efter. Ljusa och smaksatta rommer är rätt så sällan lagrade.
Ljusrom används som sagt mest till drinkar och jag anar att nästan alla jungfrurommer i generellt bruk oftast används i drinkar, men speciellt gyllene rommen går bra att dricka som så. Gyllene rommen är mjukast och har en vacker färg och är väldigt aromfylld. En av mina absoluta favoriter är Negrita Spice Bardinet som är rätt så förmånlig men väldigt god och passar även väldigt bra att blanda ut. Rhum Pecoulen är den av de jungfru-gyllene rommar som jag provat som varit mest aromatisk, men den är däremot väldigt stark och kan nästan kallas för en snapsrom. Mörka rommer är sedan väldigt starka och nästan tjäriga. Captain Morgan's är i.a.f. i Finland den vanligaste mörka rommen och den är nästan kolsvart. Det sägs att Captain Morgan's är det som är närmast den dryck som "piraterna" drack i karibbien på 1600- och 1700-talet, men det har jag inte hittat någon starkare bakgrund för.
Lagrad rom är dock, enligt mig, det allra bästa. Åldern slipar bort den grovaste aromen och gör smakupplevelsen mjukare och längre. Det som är speciellt med lagringen av rom (inte alls exklusivt för rom) är att den oftast blandas varje år när den lagras, dvs. varje år så blandas en del av förra årets lagrade rom med årets etc. och det betyder att en t.ex. 12 år gammal rom även innehåller 5 år gammal rom, 3 år gammal rom jungfrurom etc.För tillfälle är det en god 12-årig Appleton Estate Extra som står i barskåpet och töms gradvis hela tiden. Annars är det allra oftast en fin Negrita Spice Bardinet, Rhum Pecoul eller gyllene El Dorado. Såklart fortsätter man att söka genom sortimentet i ALKO och provar nya smaker hela tiden och det som är väldigt positivt är att det har börjat dyka upp mer och mer finare och bättre rommer på hyllorna på senaste tiden.
Det var ett litet avhopp från mitt vanliga gnällade om medier, politik och moral - lite goda aromatiska stunder för avkoppling måste man väl ta.
Måste erkänna att jag inte är speciellt insatt i ämnet rom (om inte Bavardi och Coca-Cola räknas, men kan nog erkänna att det inte är mycket). Det är klart att vissa görs för att blandas med någon mixer. Men det är många som inte vet att t.ex. Four Roses-whiskeyn är gjord för att blandas med Coca-Cola, vilket ju förklarar varför den inte är speciellt bra som sådan. Men tycker nog om rommens smak, så skall nog sätta in mig i ämnet lite mera. :-)
SvaraRaderaJag hade faktiskt tänkt nämna Four Roses-whiskeyn som ett exempel på en dryck som gjorts enbart för att blandas ut, men jag kunde inte minnas namnet, så tack för det :)
SvaraRaderaOch visst, den smakar ganska förfärligt som sådan, men de har faktiskt lyckats passa smaken bra tillsammans med en mixer.
Om inte vi lyckas vara i en situation där jag kan bjuda en Appleton Estate Extra (faktiskt ett utsökt rom) så rekommenderar jag faktiskt Negrita Spice Bardinet. Den torde finnas i så gott som alla ALKOn och är väldigt förmånlig men samtidigt otroligt god. Och om man sen inte råkar tycka om smaken på den råa rommen så går den även väldigt bra att blanda ut med Coca-Cola eller nån annan mixer.