Musikvärlden visar tecken på att vända ryggen och sin totala förstörelse och ta stora steg mot morgondagens räddning. Tre skillda nyheter under de senaste veckorna har bevisat att allt det som varit urvattnat och löjligt inom, speciellt, rock och popmusikens värld börjar försvinna från den dagliga tapeten. Kanske det börjar vara dags att tapetsera om.
Svenska pressen gick berserkgång nån vecka sedan när det visade sig att alla tre domare från den populära Idols-tävlingsprogrammet sagt upp kontraktet. Sedan skvallrades det om vem som skulle ta över eller om detta är slutet för programmet. Man kan ju alltid hoppas på att inte bara programmet skulle försvinna, utan även hela formatet. Men det är väl endast dagdrömmande. De har nämligen utsett en ny jury. Men det var ett steg i rätt riktning.
Svenska pressen gick berserkgång nån vecka sedan när det visade sig att alla tre domare från den populära Idols-tävlingsprogrammet sagt upp kontraktet. Sedan skvallrades det om vem som skulle ta över eller om detta är slutet för programmet. Man kan ju alltid hoppas på att inte bara programmet skulle försvinna, utan även hela formatet. Men det är väl endast dagdrömmande. De har nämligen utsett en ny jury. Men det var ett steg i rätt riktning.
Sen visade Irland hur man skall ta Eurovisionen - utan en nypa allvar. Något som sägs föreställa en dansande kalkon skall representera dem i år. För mig representerar det mera det fula nyllet bakom denna urvattnade tradition ... och så gnällde de på Lordi ...Jag kan inte tro att sångtävlingen kommer att finnas länge mera efter detta. Eurovisionen och människor som elitisten, rikssvenska Carola kan bra försvinna från TV-rutan en gång i året.
Igår visade sig dock att strålkastarna inte bara tagits bort från det som korrumperat industrin utan också vänt dem mot någon som kan visa vägen och dra vagnen in i en ny era. Rocktidningen NME höll sin årliga prisgala där de gav pris åt Walesiska rockbandet Manic Street Preachers. De fick priset "Godlike Geniuses" (gudomliga genier) vilket kan tolkas som en "lifetime achievement-award" (livstidspris). Grattis till ett band som har omfamnat variation i rockmusik och aldrig varit rädd för att göra den musik de velat och aldrig trampat på stället i sin resa genom rocken. Dagen är kronad för James Dean Bradfield, Nicky Wire och Sean Moore.
Igår visade sig dock att strålkastarna inte bara tagits bort från det som korrumperat industrin utan också vänt dem mot någon som kan visa vägen och dra vagnen in i en ny era. Rocktidningen NME höll sin årliga prisgala där de gav pris åt Walesiska rockbandet Manic Street Preachers. De fick priset "Godlike Geniuses" (gudomliga genier) vilket kan tolkas som en "lifetime achievement-award" (livstidspris). Grattis till ett band som har omfamnat variation i rockmusik och aldrig varit rädd för att göra den musik de velat och aldrig trampat på stället i sin resa genom rocken. Dagen är kronad för James Dean Bradfield, Nicky Wire och Sean Moore.
Manic Street Preachers med Nina Persson(från Cardigans) som var med på deras
senaste platta "Send Away the Tigers".
Nu har Finland också hoppat på fingret som pekar och skrattar åt Eurovisionen. Det räckte inte med Lordi för två år sedan, utan nu skall det väldigt irriterande och urusla metallbandet Teräsbetoni "representera" oss.
SvaraRaderaJag tror Hanna Pakarinens sång förra året bra sade ut vad det vanliga folket tycker om sångtävlingen - Leave me alone!
Om man kikar på tittarsiffrorna från eurovisionen, både finalen och uttagningarna (för att inte tala om antalet röster) så kan man på inget vis säga att det "vanliga" folket vill bli kvitt "sång"tävlingen...
SvaraRaderaHurpass "bra" eller "dåligt" Teräsbetoni är vill jag inte gå in på - det är en smaksak, men de är ändå en "riktig" sånggrupp som funnits ett bra tag - och med måttligt god succé i Finland - d.v.s. de representerar ganska långt Finlands verkliga musiksmak. Strongt av dem att dessutom sjunga på finska.
Om man nu absolut måste vara med i Eurovisionen tycker jag Teräsbetoni inte har något att skämmas över. Detta trots att jag inte har något gott att säga om deras musik...
Det att Teräsbetoni inte har nåt att skämmas över för att vara med i Eurovisionen kan jag hålla med om - men det säger nåt om "sång"tävlingens kvalitet, inte bändet i sig...
SvaraRaderaSkulle dessutom inte vara så säker på att säga att Teräsbetoni representerar Finlands verkliga musiksmak, endast för att de varit på toppen på vissa listor en tid och dessutom blivit röstad till Eurovisionen. Att kalla vilken musikgrupp som helst för en representation för ett land skulle vara ganska fatalt för den delen.