Borttappad i egen ficka

Hur kommer Finland att se ut om några tiotals år? Eller kanske redan om några år? Kommer ens finländarna att veta var i landet de är och vart de är påväg? Nej, detta handlar inte om existentialism, utan ren politisk geografi.

Det är ca. tio år sedan som vi skippade våra tolv län och det blev fem, men vem talar inte ännu om Nyland och Egentliga Finland? Vilken länsuppdelning är det som dagens unga ungdomar har lärt sig? Visst kan det hända att skolorna har gått över till att lära ut om Södra Finlands län och Östra Finlands län, men hur ser barnen det? Har kanske inte föräldrarna lärt dem hur det var då, så som det är självklart för oss som lärt oss de tolv som det var från början?

Nåh, att ha sjutton län (de nya och gamla tillsammans) är kanske inte så farligt råddigt än, men hur blir det nu mer kommunsammansvettsningar och dylikt? Kommer en Ekenäsbo att börja kalla sig för Raseborgare i framtiden? Hur är det för de Sibbobor som blev tvingade till huvudstaden? Är de nu äkta hesabor? Kommungränser flyttas, namn byts, kommuner sammanslås, en kommun tar lite av den andra och visar fingret när den andra undrar vad som händer ... en jävla kalabalik alltså.

Vid nyåret satt jag vid matbordet med några svenskar och denna fråga kom just på tal och de medgav att de inte förstod ett dyft av finländs geografipolitik och allt var så tillråddat att det inte fanns någon orsak att försöka förstå det heller ... och då talar vi om svenskar som alltså vistas rätt så mycket i Finland och som följer med vad som händer här borta.

Hur kommer nästa generation av finländare att se detta land och hur skall de kommunicera med nån av de äldre generationerna som ännu om trettio år kommer att tala om tolv län och att Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo faktiskt inte alltid hållits pantfånge av huvudstaden?

Äsch, för mycket frågor, egentligen helt onödiga. Men; har du sommarstuga i Havskrona?

Fakturera this!

För att fortsätta på detta med nätgallupar, så fastnade blicken på en annan, tidigare utförd, nätgalupp på tidningen Helsingin Sanomats hemsidor, nämligen den här. Frågan är alltså ifall människor skulle vara förberedda att helt och hållet övergå till nätfakturering (gallupen gjord 22.2.2008). Överraskande nog så var det endast 54% av 4244 personer som svarade 'ja' på frågan. Då kan man ju fundera över hur statistiken skulle se ut om man skulle göra en demografiskt rättvis gallup, speciellt som de flesta banker pressar på med att övergå till fakturering och banktjänster över internet.

Varför skulle denna gallup då inte vara rättvis? Jo, gallupen är gjord på Helsingin Sanomats hemsida, dvs. över nätet och det största problemet med att överföra alla banktjänster och -transaktioner till internet är den äldre befolkningen som inte kan, vill eller har möjlighet att använda sig av internet. Dessa människor är ju inte representerade av denna gallup. Inte heller de unga som inte använder internet i så stor grad och dessa finns det överraskande många av.

Min gissning är att de som röstat emot nätfaktureringen i denna gallup (46% av 4244) hör till den kategorin som inte vill överföra allt till internet pga säkerhetsrisker och oviljan att depersonifiera (fint hur vackra ord jag kan komma på riktigt själv, eller hur?) banktjänsten som dessutom är grundläggande för dagens samhälle. Själv använder jag den fysiska banken otroligt sällan, men då jag faktiskt behöver tala med någon om mina konton och finanser så känns det väldigt mycket tryggare att göra det face-to-face än via e-post eller nåt annat dylikt, trots att jag använder internet väldigt mycket.

Men som sagt; den stora frågan är hur man skall lyckas sköta de åldringar och socialfall som inte har ens möjlighet att sköta sina bankärenden ifall tjänsterna flyttas till cybervärlden. Någon "klok" tjänsteman är säkert redan färdig att skyffla över allt på socialvården och hemvårdarna, för de har ju så mycket extra tid med sina klienter. Det är ju dessa samma tjänstemän som gjort socialvården så smidig som den är i dagens läge...
okej, kanske jag skall ta den diskussionen en annan gång, men för de som föll av vagnen - sarkasmen dryper som fettet i friterad höna; det finns ingen chans att socialvårdssektorn skulle klara av den belastning något sånt här skulle lägga på dem.

Folket verkar dock vara på rätt spår, då. Ifall min antagelse om att dessa 4244 personer är helt vanliga internetanvändare är korrekt och endast en liten majoritet anser att man kan flytta över banktjänsterna till cyberformat så torde ju den verkliga situationen sätta dessa samma människor i ordentlig minoritet. Tyvärr är det väl dock så att det sist och slutligen är bankerna som bestämmer; så är det i kapitalismens omfamnade civilisationer.

Ja, om sen inte regeringen gör folkomröstning på saken - vi kan ju samtidigt ha folkomröstning om banktjänsterna på internet och Stor-Helsingfors endast i Helsingfors centrum; det verkar ju vara dagens melodi.

Rätt dagen efter?

Visst märker man emellanåt att dessa stereotypier om oss finländare stämmer allt för väl med sanningen. Det är ju faktiskt så att fyllon i Sverige är mycket mer språkkunniga än fyllon i Finland - i Sverige kan de tala flytande finska.
Trots att jag försöker undvika faktumet för det mesta och faktiskt nån gång provar övertyga mig själv om att det inte är så farligt som det sägs, så kommer nåt sådant här och slår en i ansiktet med en stor våt läderhandske.

Det handlar alltså om en nätgallup som gjordes på tidningen Helsingis Sanomats hemsida den 4.3.2008. Trots att nätgallupars integritet och sanningshalt kan debatteras så är det iaf ett pekfinger i en viss riktning. I denna gallup råder frågan om man får ha krapula på jobbet ... alltså får man supa och härja kvällen före man skall på jobb. När 8217 människor (?) hade röstat så visade det sig ett fult ansikte bakom den finländska arbetsmoralen - 50% var nämligen av den åsikten att det är helt okej.

Gallupen gjordes för att de i södra Österbotten ger sparken inom sjukvården åt arbetare som blåser nåt annat än en ren nolla på alkomätaren när man kommer på jobb (finsk artikel här). Nåt som jag anser är helt försvarligt och förståeligt.

Man kan ju diskuttera ifall människor har tolkat frågan från en annorlunda vinkel; skall man fara på jobb trots att man lider av bakrus? Dock anser jag att denna synvinkel inte borde behövas, efterssom den situationen inte borde få uppstå. Hur länge skall det ta förrän människor förstår att super man dagen före så lider man av bakrus dagen efter - äkta hederlig finländsk krapula och av den orsaken så skall man inte supa/härja/dricka sig full dagen före man skall på arbete.

Okej, börja slänga ut orden; kalla mig för konservativ och tråkig, men detta anser jag att går under rubriken mogen, vuxen och människa med förstånd. Skulle jag vara arbetsgivare så skulle jag inte vilja betala lön åt nån som kommer bakfull till arbete och därför presterar på miniminivå (om ens det) och dessutom ger ett jävla dåligt intryck samt skräpar bilden av företaget.

Usch... vart är världen påväg? (...eller varifrån kommer den..?)

Censur - demon eller skyddsängel?

Censur är ett komplicerat ämne att diskuttera. I grund och botten har ordet en väldigt negativ klang - man associerar det lätt med diktatur och propaganda, Sovjet och U.S.A.s herrevälde. Folket ska ju alltid få veta vad som pågår och friheten av uttrycka sig är nåt som är väldigt på tapeten hela tiden, men lite mera nu på senaste tiderna här i Finland.

Censur är en av de mest lättanvända vapnen som en regering kan ta sig till när det gäller att hålla folket på ens sida. Ofta, i dagens läge, när det handlar om censur så kommer människor och tänka på Kina och kanske den Google-skandal som gick på nyheterna får nåt år sedan när de gjorde en deal med kinesiska regeringen att blocka vissa hemsidor (vissa i viss underdrift).

Men så finns det ju alltid den andra sidan av alltihop ... och dessutom en enorm gråzon där emellan. Alltid när man diskutterar så här vida begrepp som censur, så måste vi minnas att vi lever i en värld som förändrats mycket under de senaste tio, tjugo, hundra åren och som har blivit väldigt mycket annorlunda och när det talas om censur i dagens läge så är det ofta internet som är på tapeten. Så vi tar den biten först;

Internet är en väldigt fin uppfinning, men en som inte bara ger fria händer åt alla som har tillgång till en dator med internetanslutning, utan som förflyttar ansvaret från några få till alla som använder det. Om vi tar en tidning som exempel, så har vi alltid en chefredaktör som är ansvarig för det material som publiceras där, men en sådan här person finns inte på internet. Detta är en av orsakerna varför t.ex. porrindustrin har varit mycket intresserad av att förflytta sig helt och hållet till den världen. Inte för att det skulle vara nåt problem för den 'seriösa' porrindustrin, men så har vi alltid de där grupperna som promenerar på gränsen, eller helt överskrider gränsen till omoraliskt, icke etiskt och rent olagligt.

När det talas om mänsklighet så skall man minnas att moral är väldigt flummigt - vissa saker kan vara helt omoraliska i en hörna av världen, kan vara helt och hållet accepterade av alla i en annan hörna. Ta exempel som när människor är sexuellt mogna, när människor skall ta ansvar för sina brott, monogami eller bigami etc.

Efterssom internet flyttar ansvaret till precis alla så blir det ju definitivt klaschar mellan olika moraliska ståndpunkter och åsikter, vilket i ett land leder till lagar som stiftas av det ledande organet - varför skulle inte det hända på internet?
Enlig den finländska lagstiftningen finns det nåt sånt som pedofili och det är strängt bestraffat - varför skulle inte dessa lagar även fungera på internet?
Är det då så fel om regeringen med polisen tvingar operatörerna att blocka dessa sidor? Skall vi ha en 'loop hole' eller ett svart hål i vår lagstiftning?

Jo visst, vi kan sätta ansvaret, i såna fall av vad barn får se på internet, på föräldrarna och där skall ju grunden ligga. Föräldrar skall följa med vad som händer i sina barns liv och vad dom egentligen håller på med - men varför skall det finnas en så stark möjlighet för någon som t.o.m. inte söker efter nåt att hitta nåt som kan traumatisera den personen för livet - speciellt som det, igen, är olagligt?

Idag hölls en demonstration i Helsingfors emot censur. Den demonstrationen har fått sin inspiration, ifall mina källor är korrekta, från fallet där just polisen uppmanade (svagt sagt) teleoperatörerna att blocka hemsidor med innehåll som kunde klassas som olagliga enligt pedofili-lagarna. Demonstration kanske inte handlar om att vi skall tillåta pedofili, men är det så förbannat dumt att vår regering kommer in och sätter stop på nåt som är olagligt? Skulle dessa samma människor som är med i denna demonstration tillåta öppen och laglig distribution av filmer med pedofiliskt innehåll?

Igen, skall internet vara ett ställe dit vårt lands lagars armar inte räcker?

Skall internet vara en safe haven för brottslingar och utnyttjare?

Ingen ser nåt fel i att vi har en chefredaktör på en tidning som bestämmer vad som publiceras i tidningen och vilka åsikter som kanske skall censureras för att de kan leda till rättsfall där chefredaktören är lagligt ansvarig, men sedan när polisen går in och försöka hindra nåt av det värsta (egen åsikt) som finns på nätet, så ställer folket upp till protest. Har någon i den där jävla demonstrationen tänkt genom det här fullständigt.

När det gäller censur så, jo, man skall använda det försiktigt, men man skall göra skillnad på censur som är för att hålla folket i mörker och censur för att hålla borta brottslighet och bl.a. utnyttjande av barn. Och försök inte heller börja syfta på konstnärlig frihet eller nåt annat skräp, för då börjar det brinna. Den diskussionen är dessutom redan påbörjad på Mosses Samlade Värk.

The vind is vänding

Musikvärlden visar tecken på att vända ryggen och sin totala förstörelse och ta stora steg mot morgondagens räddning. Tre skillda nyheter under de senaste veckorna har bevisat att allt det som varit urvattnat och löjligt inom, speciellt, rock och popmusikens värld börjar försvinna från den dagliga tapeten. Kanske det börjar vara dags att tapetsera om.

Svenska pressen gick berserkgång nån vecka sedan när det visade sig att alla tre domare från den populära Idols-tävlingsprogrammet sagt upp kontraktet. Sedan skvallrades det om vem som skulle ta över eller om detta är slutet för programmet. Man kan ju alltid hoppas på att inte bara programmet skulle försvinna, utan även hela formatet. Men det är väl endast dagdrömmande. De har nämligen utsett en ny jury. Men det var ett steg i rätt riktning.

Sen visade Irland hur man skall ta Eurovisionen - utan en nypa allvar. Något som sägs föreställa en dansande kalkon skall representera dem i år. För mig representerar det mera det fula nyllet bakom denna urvattnade tradition ... och så gnällde de på Lordi ...

Jag kan inte tro att sångtävlingen kommer att finnas länge mera efter detta. Eurovisionen och människor som elitisten, rikssvenska Carola kan bra försvinna från TV-rutan en gång i året.

Igår visade sig dock att strålkastarna inte bara tagits bort från det som korrumperat industrin utan också vänt dem mot någon som kan visa vägen och dra vagnen in i en ny era. Rocktidningen NME höll sin årliga prisgala där de gav pris åt Walesiska rockbandet Manic Street Preachers. De fick priset "Godlike Geniuses" (gudomliga genier) vilket kan tolkas som en "lifetime achievement-award" (livstidspris). Grattis till ett band som har omfamnat variation i rockmusik och aldrig varit rädd för att göra den musik de velat och aldrig trampat på stället i sin resa genom rocken. Dagen är kronad för James Dean Bradfield, Nicky Wire och Sean Moore.

Manic Street Preachers med Nina Persson
(från Cardigans) som var med på deras
senaste platta "Send Away the Tigers".