"Apua kalsarikänneihin"

Välkommen till Finland, landet av dålig alkoholkultur!

När jag var yngre så funderade jag ofta över hur det egentligen låg till med den ökända finländska alkoholkulturen. Mest grubblade jag över om den påriktigt är så dålig som ryktet vill berätta. Kunde det vara sant att finländarnas favoritsyssla var att "vetää perskännit" (dricka sig redlöst fulla) och att det dessutom räknades som en merit istället för ett skelett i garderoben? Inte kan väl ett helt lands befolkning vara så starkt fast vid landets kultur att sånt kan räknas som skapligt och helt godkännt?

Sen när man blev äldre så ändrades frågorna helt och hållet. Nu frågan man sig hur det kan komma sig att det är så här? Hur kan det komma sig att det inte bara är social acceptabelt att supa ner sig, spy i ett gatuhörn i kärncentrum av Helsingfors, pissa i nästa och sen ännu stoltsera med det nästa dag ... och ifall man inte minns nåt av hela gårdagskvällen så kan man stoltsera med det? Hur kan nåt ha spåra ut så rejält att det inte bara är mängden sprit man heller i sig, eller styrkan på fyllan, som man "raggar brudar med" utan även hur hemsk baksmälla man överlevt dagen efter?
Stand-up komikern André Wikström hade en bra point när han sade att ifall man i Finland dricker litervis öl i ett sträck så är man ett hjälte, men dricker man ens ett stop vatten så är man en jävla galning!

Före jag kommer till den stora poängen så skall jag kanske förklara mitt förhållande till alkoholdrycker. Jag tycker om dem. Jag dricker av dem. Jag älskar öl, helst lite mörkare och mustigare, som Velkopopovický Kozels mörka och Guinness, men jag dricker gärna även ljusare lagers som Koff och de andra inhemska sorterna. Jag tackar nej till väldigt få öl och alla kan man prova en gång. Jag älskar vin, helst rött, men halvtorra vitviner smakar emellanåt, speciellt med fisk och ljusare kött. Av starkspriterna så är vodka gott att blanda med - rom, whisky och cognac är gott att smutta på, men likörer rör jag helst inte.
Min huvudprincip är att man dricker alkoholdrycker för dryckens smaks skull, inte alkoholens effekt. Visst har jag varit full, redlöst så flera gånger, och att vara berusad är inte nåt jag befrämjar i sig, kanske t.o.m. nåt som är riktigt kul emellanåt, men det är inget jag stoltserar med och definitivt inte om jag varit så okontrollerad att jag druckit för mycket och blivit helt redlös.

Med några få ord; det är inget fel på att vara full. Det är inget fel på att dricka alkoholhaltiga drycker. Emellanåt kan det t.o.m. gå lite väl långt, men då är det inget att stoltsera med. Så länge men dricker för dryckens skull (helt ärligt) så är allt okej.

En av Finlands två större kvällstidningar, Ilta-Sanomat, gjorde inför valborg en lista som innehåller 503 olika alkoholhaltiga drycker. Det är inget fel på det i sig, många gör riktigt fina tabeller och listor som innehåller bl.a. vilka viner som har bästa pris/kvalitet-förhållande, vilka brännvin som kostar mest etc. Men det här är en lite annorlunda lista...
den här listan visar nämligen vilka alkoholhaltiga drycker där alkoholen (%:en) är billigast! På första plats har vi Fink Bräu som är en öl från Lidl. Om man köper den så kostar 1 cl alkohol 0,37€. Jämför det med Sisuviina (ett billigt brännvin) där samma mängd alkohol kostar 0,48€.

Vad kan meningen med en sådan här lista vara om inte den att hjälpa folk supa sig ännu mer redlösa och på ett ännu mer meningslöst sätt. Listan bevisar hur dålig den finländska alkoholkulturen faktiskt är och vad som egentligen är målet med en "kväll på stan". Det har tydligen ingen skillnad hur man når målet så länge man springer för långt.

När förra inlägget handlade om varför vi finländare skrattar åt svenskarna så ger jag nu tillbaka för grannens skull. Tänk att två grannar kan vara såhär annorlunda.

Som en liten sidnot vill jag tillägga att tidningen Ilta-Sanomat har gått med i "Kännissä olet ääliö" (I fyllan är du en idiot)-kampanjen... ganska skrattretande...

Därför skrattar finländare åt svenskarna...

Man skall inte dricka kaffet när man läser genom tidningarnas webnyheter på morgonen - det har bevisats så många gånger, men inte har man lärt sig ännu. Fick nämligen morgonkaffet i fel strup när jag sluddrade igenom tidningen Helsingin Sanomats (än en gång) nyheter.

Tydligen har svenskarna gått och dragit "feministernas" frammarch ett steg för långt igen. Är det faktiskt så att allt är så bra där hos våran västra granne att riksdagen och regeringen har tid med såna här onödiga idioter som bara främjar segregering och frambyggande av gruppbildning? Först ansåg jag att det var småroligt, sedan löjligt, men nu efter lite mer eftertanke så är det nästan skrämmande.

Vad talar jag om? Jo, tydligen så är det nåt väldigt fel och otroligt kränkande av kvinnor med den övergångsskylt som används i Sverige. Nej, den är inte ett dyft annorlunda än den vi har i Finland - den är precis likadan!
Feministerna har tydligen ansett att den är kränkande för att det är en man som går över gatan, medan säkerligen hälften av fotgängarna i verkligheten är kvinnor. Därför skall nu den nya skyltens figur ha kjol på sig!
Vid årskiftet skall skyltarna bytas ut, men det har meddelats att kommunerna får välja att ha båda skyltarna brevid varann på samma övergångsställe ifall de så önskar.
(artikeln här)

Ursäkta om det är lite aggressivt eller om jag sårar någons känslor, men hur förbannat dumma kan svenska folket vara? Jag vet, jag vet - det är inte det svenska folket i sig som har kommit fram till det här, men det måste ju finnas en rörelse (de s.k. feministerna) som pressar fram sådan här avföring och sedan har ju folket röstat in riksdagsledamotena som accepterar. Eller som det heter på engelska; drop your pants and bend over.

Vad är det för jämlikhet om alla skyltar byts ut för att de skall ha en bild av en kvinna på? Har den nuvarande skyltens person (som visserligen kallas "gubbe", men...) en synlig penis som bevisar att det är en man? Går ingen kvinna i Sverige med byxor eller är det bara kjolar som fungerar som optiska synvillor? Är inte den nuvarande skyltens person så asexuell som den bara kan vara, vilket i sin tur är en symbol för jämlikhet? Är det faktiskt värt besväret? Vem vinner på det?

Att strida för jämlikhet är en sak, men dessa s.k. feminister (som per definition faktiskt inte är det) har blivit det de började strida emot; schovinister (fast den feminina motsvarigheten). Inte undra på att högt blodtryck är ett så stort problem i denna delen av världen. Först så har vi en del av befolkningen som får det för att de går omkring och funderar över sådant här och sedan får en annan det för de hamnar leva med den första gruppen av människor.

Sverige - skärp er! Det här är ju urlöjligt.
Tack gode skapare att jag är född i Finland.

Knacka inte på denna dörr!

Glada wappen hela högen,

tycks ha varit en del att skämmas för igen denna helg igen. Vart har respekten för polisen tagit vägen när det verkar som om gränsen till att börja slänga skumvinsflaskor på dom går vid nån promille? Jag förstår helt enkelt inte. Får se hur snabbt det kommer att påstås att polisen har användt för starka grepp och arresterat folk på för svaga grunder, som det brukar vara i detta land. Dessutom så är det hemskt att se hur demonstrationer på goda grunder förstörs av några idioter som tycker det är skoj att terrorisera och förstöra. Vandaler hela högen - lås in dem och kasta bort nyckeln, säger jag.

Ja, men detta var nu inte det jag egentligen skulle skriva om. På Helsingin Sanomats hemsidor i dag så har de en artikel om att Finländska Unicef kommer att börja ha dörr-till-dörr-insamlingar. Tidigare har de nöjt sig med att stå på gatorna med sina insamlingsbörsar och informations- samt anslutningsblanketter. Greenpeace gick redan över till detta system förra året.

Jag stöder Amnesty International med en månatlig donation. Jag anslöt mig till detta system efter att haft en längre diskussion med en tös i Gräsviken som stod vid den lokala S-Market och gav ut information. Och jag säger er (antar att ingen med större politiskt inverkan inom Amnesty läser denna blogg) - den dag det kommer nån från Amnesty och knackar på min dörr så slår jag fast dörren och avslutar min månatliga donation. Det är ett som är säkert.

Jag förstår varför mindre organisationer måste vara lite mer påträngande - komma dörr till dörr, "hoppa" på en på gatan etc. efterssom de vanliga gatuvandrarna högst antagligen inte har någon aning om vad de står för. Men när det kommer till kända och väletabliserade organisationer så som Amnesty International, Greenpeace, Unicef m.m. så känner majoriteten av folket till deras ideologier och målsättningar och kan på så sätt välja redan på förhand om de vill stöda dessa organisationer ekonomiskt. Börjar dessa organisationer sedan komma dörr till dörr så är det, enligt min uppriktiga åsikt, ett satans tiggande som inte är passande på något sätt överhuvudtaget!

Dessa större organisationer borde nöja sig med att ha representanter i gatubilderna som inte heller behöver vara allt för påträngande, för det börjar också närma sig tiggning och trakaseri. Istället skall de lita på sin goda rykte (har de inte de så skall de sattsa på att förbättra det) och på människor välvilja och sedan leva med det.

Knackar ni på min dörr så skall ni inte förvänta er nåt glatt leende.
Jag stöder välgörenhetsorganisationer, men inte tiggare!

Have no fear, Percules is here!

Sådär ja, nu har vi äntligen internet hemma. Hade turen att sitta på balkongen på min morgoncigg när jag såg RelaCom:s bil köra in på gården. Efter lite morgontrött funderande kom jag fram till att det nästan måste vara vår uppkoppling som de anländer för att sköta om. Tio minuter senare ångade internet på fulla varv.

Igår då. Jo, efter jobbet plockade jag upp Linda och så for vi iväg till Kyrkslätt Prisma för att handla. Förvånansvärt lite folk var det. Nej, don't get me wrong here, det var förbannat mycket folk där - men färre än jag förväntat mig. I Alko fyllde vi på vårat vinlager som nu består av 2 vittvin + 3 rödvin (målet är 2+8) medan vi i Prisma inhandlade ultimat ställning för flaskorna. Dessutom kom vi hem med en stor kass mat. Men detta var egentligen nu inte pointen. Vi kom nämligen även hem med nåt som vi båda velat ha nu en längre tid; en perkulator.

Vi har haft en perkulator ute på torpet nu redan i flera år och redan vid första användning så var jag förälskad i den. Den är dock rätt så svår att göra bra kaffe i (det kräver skicklighet och träning), men när man lär sig så är sedan kaffet gudomligt. Jag vet att bl.a. min mor och äldsta bror Mats har halvt gett upp på den perkulatorn för att de inte lyckats få bra kaffe i den, men jag och bästa vännen Daniel levde på det kaffet så gott som hela förra sommaren.

Om perkulatorn på torpet är väldigt bra så denna OBH Nordicas perkulatorn en gud bland gudarnas gudar. Vi måste ju prova den med Linda i går kväll trots att kaffedrickande blev så sent som nio på kvällen. Det som den snäppet bättre (bland annat) är att den har en sensor som märker när kaffet är färdigt - sen stänger den av sig själv, men bibehåller värmen så att kaffet inte kallnar. Detta betyder att man inte måste sitta och vakta den och ta smakprov med jämna mellanrum för att få bästa kaffet. Och visst var det kaffet gudomligt. Hercules skulle ha satt sig ner på golvet och storgråtit när hans övermakt skulle vara motbevisad. Zeus skulle slå blixtrar i tårna av den njutningen han fått från kaffet. Helena skulle ha blivit ännu vackrare av kaffet och då skulle kriget vid Troja varit över snabbare... eh, ni förstår poängen.

Välkommen till familjen, Percules.
Och glada wappen till er alla - drick inte för mycket nu bara!

Don't Gimme No Lip

Tänkte att jag skulle dela med mig lite idag. Jo, jag är givmild...

I förra inlägget skrev jag om hur jag äntligen, efter några års försökande, tack vare Guitar Hero 3, lärde mig spela Pearl Jam:s sång "Don't Gimme No Lip". Låten är, som sagt, väldigt enkel i grund och botten, men man måste förstå vissa grundprinciper för att kunna spela den.

Sången är skriven av Stone Gossard och var, enligt honom själv, hans första komposition. Den har inte givits ut på nåt album, utan som b-side på en singel och senare på b-side samlingsskivan Lost Dogs.

Hittade klippet på YouTube. Bilderna har inget att göra med sången, utan är någons kompilation av Law and Order-godbitar. Sången är dock orsaken till detta inlägg. Lägg på högsta volym och rocka med - det är inte så svårt...

Pearl Jam: Don't Gimme No Lip