Dock är det inte officiellt ännu och inga papper är underskrivna ännu, så har jag och sambon Linda fått lägenhet vid Sjundeå station. Vi har nu i över tre månader (sen Linda flyttade hem till mig) sökt egen, större hyreslägenhet i Sjundeå som skulle vara närmare hennes arbetsplats. Idag var vi och se på den lägenhet som vi har erbjudits; en två rum + kök + badrum + balkong på 59 kvadratmeter i högsta våningen i ett fyra vånings höghus. Lägenheten var väldigt bra, väldigt förmånlig (under 600€ inkl. vatten) och dessutom får vi flytta in 15.4., alltså riktigt snart. Vi kan t.o.m. få flytta in tidigare.
Nåja, så till min lilla "artikel" för dagen.
När det gäller bilkollisioner så sägs det att felet allt som oftast ligger mellan ratten och sittsen. När det gäller hundar som beter sig aggressivt så sägs det att felet är i andra ändan av kopplet. Vissa säger också att när barn/ungdomar beter sig dåligt etc. så är felet allt som oftast hos föräldrarna.För det första, let's get things straight; uppfostrans primära källa skall vara föräldrarna och hemmet. Helt onödigt att skylla på lärare vars uppgift är att utbilda dessa unga individer i allmänbildning och annat som där tillhörer. Det inte heller statens fel eller socialmyndigheternas - föräldrarna gör valet att "göra" barnet och skall därför bära ansvaret som kommer där med.
Jag har ingen aning om grunden till denna story - hur modern i fråga har betett sig jämtemot sin dotter, men när man talar om tonåringar som revolterar mot sina föräldrar så tar nog detta priset. Det handlar alltså om en 16-årig tös som lovade betala 30.000€ för att ha nån döda hennes egen mamma. Allt kom fram när mordet misslyckades totalt. Nu har hon (dottern) dessutom meddelat att hon inte ångrar nåt.
Är detta "teenage angst" (tonårsangst) som spillt över rejält eller har modern faktiskt gjort nåt så hemskt åt sin dotter att det skulle ha, på nåt vrickat sätt, gjort denna handling rättvis? Är det så att ungdomens respekt för sina föräldrar har minskat och vad beror detta på? Nog minns jag att som tonåring ansåg jag att min mor ibland inte var världens bästa, men aldrig att jag ens kunnat fantisera om nåt sånt här och har alltid (då och nu) kommit fram till att hon är min mor och en bättre mor kunde inte finnas för mig.
Inte vet jag, men sånt här skrämmer mig.
Definitivt oroande, men vad ligger bakom t.ex. detta fall? Den tyska TV-deckaren Bella Block sade att "barn är först offer och först sedan skyldiga". Fast på tyska naturligtvis. Och ofta tror jag nog att det är så. Vad har hänt i dessa hem, och/eller har föräldrarna gjort någonting tillräckligt snabbt om t.ex. barnen är ute om nättena? Det FINNS naturligtvis fall då föräldrarna har gjort allt och det skiter sig i alla fall, men oftare är det nog också fråga om föräldrarna själva. Man ser mer än man skulle vilja då man jobbar inom ambulansvården...
SvaraRaderaSom jag nämnde så är det nog som du också säger att barnen går i de spår som deras föräldrar tramppar upp åt dem, så man kan väl anta att dottern inte haft den bästa barndom.
SvaraRaderaMen som du även säger, så finns alltid risken att modern har varit riktigt bra och försökt uppfostra henne möjligast bra, men så har sedan tonåren förstört henne. Dåligt sällskap - dåliga inflytanden utanför. Och har media nån roll här?
Jag är en av de sista att peka ett finger mot media, men när vardagen för ungdomar är mer och mer en samlevnad mellan dem och multimediavärlden så är väl inget omöjligt.