Hälsningar från släktingarna

Idag var vi med Linda, mor Harriet och mina två brorsbarn Veeti och Venla till zoo på Högholmen i Helsingfors. Linda slutade arbetet halv två så det blev eftermiddag/kvällsbesök för vår del. Inget regn vilket har varit vardagligt den senaste veckan, men mulet var det nog - endast några få solstrålar slog genom målnen och bländade varmt. Helt bra, för det mesta, att det inte var stekhett, men den kalla blåsten skulle ha fått utebli.

Som en liten sidnot: jag tycks börja bli vuxen (på gott och ont) för jag har börjat tänka i omtänksamma banor. Jag hade packat med saft, lunch och varma kläder i ryggsäcken som jag tagit med mig. Dessutom hade jag ett helt paket näsdukar också - nåt som t.o.m. mor min glömt bort och nåt som behövdes, speciellt när man hade två småbarn med.

Högholmen var som för med mesta; fyllt av djur och småbarnsfamiljer. Vi hade turen att en stor del av djuren faktiskt visade sig och låg inte i sin bakrum och sov på maten. Kanske var det så att det milda vädret var bättre för djuren jämfört med stekhet sommarbölja.
Barnen var, så som de brukar, mer intresserad av allt annat än djuren och då när de faktiskt tog sig en titt på djuren så räkte intresset ungefär ett ögonblick och sedan var det redan tråkigt. Lillasyster Venla var faktiskt mest intresserad av blommorna på backen och de andra gästerna på holmen.

Några av de mest intressanta upptäckter under dagen;
- Väldigt pytte-pytte-små kaninungar. Vita och väldigt, väldigt fluffiga.
- En otroligt stor jättekamel vars steg fick marken att skaka. Dessutom verkade allt ännu mer absurdt när kamelerna höll på fälla vinterpälsen.
- Ena björnen som tyckte så mycket om sin lilla kåk att den ställde sig bakom och gav den en otroligt stor och kärleksfull kram som varade rätt så länge.
- En lo som var tydligt rastlös. Den promenerade av och an längs med ena väggen av sin bur ... om och om och om igen. Vid nåt tillfälle ställde den sin precis framför oss och poserade stolt och så fortsatte sedan den eviga vandringen.
- Jag hittade ett nytt favoritdjur: en kattbjörn - en sådan vill jag ha.

Hemfärden gick av vid 19:30.
Riktigt trevlig dag. Vi bestämde oss med Linda för att komma tillbaka vid något annat tillfälle på tumanhand och, i lugn och ro, beundra djuren som finns där mer än 2 sekunder styck.