Bad Religion: Punk Rock Song (från albumet "the Gray Race" [1996])
Dags att göra nåt som står mig nära hjärtat, men som jag inte gjort här på bloggen än (så mycket i alla fall) - nu ska här snackas musik.
Jag tycker inte om att stämpla varken mig själv eller andra till någon musiksort och jag anser att människor som segregerar sig till en specifik musiktyp borde ta tu**** ur r**** och lyssna på nåt annat emellanåt för det finns så mycket olika sorters musik och jag vägrar tro på att en person kan anse att endast en typs musik är värd att lyssnas på. Problemet med dessa människor är dessutom det att de anser att allt annat är värdelöst skräp och de som lyssnar på det är orsaken till världens alla problem.
Skall jag dock uppge en favoritmusiktyp så blir det motvilligt ett viskade 'punk'. Dock med en lång redovisning på vad punk (i mitt tycke) är i efterhand. De flesta av de band jag lyssnar på är, eller har i sin tid varit, punk eller en subkategori av den musiktypen. Manic Street Preachers, som är mitt absoluta favoritband, började som en punkrockband men har gjort en väldigt vid resa genom musiken under de tjugo år som deras karriär hittills har räckt.
Orsaken till varför jag skriver om detta här och nu är att ett irritationsmoment i mitt dagligt liv än en gång flöt upp till ytan på ett diskussionsforum där musiktypen 'punk' diskutterades.
Någon frågade vilka punkband man helst lyssnar på och jag svarade att The Clash och Bad Religion (på bild till höger) är de bästa punkbanden jag vet. Då hoppade ett tiotal personer på mig (virtuellt då alltså) och påstod att jag är dum i huvudet som inte lyssnar på "klassisk punk" som Sex Pistols och istället väljer "neo-punk"band som Bad Religion.Nu talar vi alltså om människor som, idiotiskt nog, har svurit sig till punkens heliga ande och som anser sig vara allvetande inom området. Och finns det nåt jag hatar (jo - hatar) så är det människor som är bombsäkra på sin sak - så bombsäkra, de fakto, att de vägrar ens kolla upp deras fakta, trots att det är så självklart att de inte har en blekblå aningen om vad de talar om.
Neo-punk är ett uttryck som används för de band som började dyka upp i början av 90-talet, mest i U.S.A., och spelade en väldigt pop-modifierad version av punk och byggde upp den nya vågen av punkmusik som ännu håller i sig i dagens läge, dvs. dessa band som Good Charlotte, Green Day, the Offspring. Problemet i argumentet att Bad Religion skulle vara en till i raden av popmodifierade-neopunk-band är att de började redan i slutet av 1970-talet (jo, Wikipedia säger att började 1980, men deras första EP gavs ut 1979. Men det beror väl på vilken uppställning man räknar med) och kom alltså i pionjärerna i U.S.A. - de som drog vägen för den brittiska invasionen med band som The Clash och Sex Pistols (den senare har jag inte hemskt stor respekt för, btw).
Skitsnack om punk och punkrock hör man dock överallt. De två mest absurda uttalanden jag hört (båda faktiskt av unga tonårspojkar som ju vet allt om världen) är 1) Punkrock skulle aldrig varit nåt utan grungevågen och 2) alla punkare är storfantaster av antingen skateboard- eller surfkulturen efterssom dessa har en direkt kontakt med varann.
Problemen är nämligen att 1) grunge är en subkultur av punken och bröt sig ur i början av 90-talet med band som Nirvana och Pearl Jam var av båda medgav sig vara stora "punkkare" men på eget vis, och
2) hur många har sett t.ex. Greg Graffin (Bad Religion), Joe Strummer (The Clash - på bild till vänster) eller Johnny Rotten (Sex Pistols) antingen använda skateboard eller surffa?!Nåt annat som ofta sägs är att punkmusiker gör punkmusik för att de inte är värst bra på sina instrument (ofta i antydelse på Sex Pistols som ju såklart är det enda punkbandet genom tiderna) och dessutom inte kan göra nåt annat än sin "jävla punkmusik". Detta argument användes och används fortfarande mycket av anhängare av den progressiva rocken. Under början av 1980-talet var det nämligen öppet krig i musikvärlden mellan två sektioner och detta "krig" delade ungdomarna i tu; antingen var man "punkkare" eller sedan "proge".
Detta argument fäller man dock väldigt snabbt genom att referera till några bandexempel:
1) Bad Religion. Lyssnar man genom hela deras produktion så hittar man hemskt få sånger som låter lika och ännu färre sånger som är värst lätta att spela själv. Deras stil har varierat mycket trots att de alltid hållit sig inom punk-kategorin och dess subkulturer. Om man vill ha ännu mer ur detta exempel så kan man (och skall man) lyssna på sångare/sångskrivare Greg Graffins två soloskivor; American Lesion och Cold as the Clay - de är nämligen otroliga country- och folkskivor.
2) Pearl Jam. Mike McCready (på bild till höger) och Jeff Ament + resten av gänget hör till topmusikerna som oftast räknas upp när nån gör en lista på de "bästa musikerna" inom vissa kategorier. Dessutom är Pearl Jams variation av musikstil ännu mer vidt än Bad Religions och har gjort allt från blues till soul osv.3) The Clash. Joe Strummer talade alltid om hur han var influerad av raggae och jazz vilket återspeglar sig väldigt starkt i deras musik. Dessutom märker man en ännu vidare repertoar om man lyssnar på Strummers solokarriär och andra band efter the Clash.
Så här för att avrunda ett inlägg som jag inte själv ens är säker på ifall det gör nån klokare, så kan jag fråga mig själv vad jag anser att punk är.
Musikkategorier är väldigt svåra att definiera klart och i den vardagliga världen så finns det väl inget behov för det heller. Jag kan inte precis lägga tummen på vad det är som gör en sång/ett band till 'punk' men några riktlinjer är väl a) politiskt/etiskt/moraliskt kritiserande lyrik, b) en klar takt och klart trumkomp med stark bas som tränger genom allt annat, c) användning av "powerchords" på gitarrerna.
Bad Religions sång "Punk Rock Song" som blev nåt av en hit i mitten av 90-talet är faktiskt ett ganska fint typexempel på en punksång. Även så bl.a. The Clash "London Calling", "White Riot" och "Complete Control".
Vad är punk?
Min sorts musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad tycker du?