Vi skjuter IKEA till nya världar

Long time, no write ... eller hur det nu sen heter. Så igen tänkte jag samla ihop en hög med tankar till ett längre inlägg. Problemet med skrivande har varit tudelat; för det första så har jag inte haft inspiration att skriva nåt och idétorkan har varit oerhörd. För det andra så har jag faktiskt en stor hög med skriverier som jag skrev ute på torpet under vår 1½ veckas semester med sambon, men dessa texter är skrivna för hand i en bok. Om det finns nåt jag kan avsky mer än nåt annat så är det att skriva av - det är tråkigt, jobbigt och känns allmänt onyttigt. Dessa texter så kommer jag nog att tvinga till skrivning och publicering vid nåt tillfälle, för där finns en del till vinkällaren och sedan lite till en ny serie av skriverier (vilket får hållas som en hemlighet för tillfället).

Senaste tiden, efter semestern, har gått åt till att jobba. Så blir det när man (i princip) är bara två som gör dagsskiften på fulltid och den andra är på semester. Broder Mosse är nu på semester och då har jag mer att göra, men det är väl tusidigt, då han säkert hade samma situation då jag var på semester.
Dessutom så har både min och Lindas arbetslistor varit gjorda av djävulen (ursäkta A. och M.) då ingen ledig dag under fem veckor är ledig för båda. Sånt är livet - det som inte dödar det härdar (eller försöker döda på nytt).

Jag och Mosse har fortsatt med en gammal (?) "hobby" som vi haft. Nåt som inte gör ett dugg för att förbättra vår image utan gräver oss djupare och djupare i nördarnas grav. FPS (First Person Shooter) över LAN med varann, s.k. co-op, är vad som gäller... eller egentligen tFPS (tactical First Person Shooter).
Dvs. vi sitter vid varsin dator, oftast mitt emot varann, och hjälper varann att rädda världen från diverse datoranimerade plågor. Orsaken varför det där "t":t är där framför (tactical) är det att ingendera av oss är hemskt förtjust i datorspel där man bara skall springa och skjuta för gud och fosterland, utan spel där man måste använda taktik och dessutom hjälpa varann.

Under de senaste veckorna har vi införskaffat en liten hög till av dessa spel och bara för att få er mer uttråkade och en ännu större nördstämpel i min panna så kan jag ju nämna att det är; Splinter Cell: Chaos Theory, Joint Operations: Typhoon Rising, Rainbow Six: Lockdown samt Tom Clancy's Ghost Recon. Inte nog med det. Själv införskaffade jag några spel åt mig själv. XIII var en FPS som slog hårt för mig i början och den animerade (fransk/belgisk stil) världen var intressant, sedan ändrade spelets karaktär och jag fick smärre nervsammanbrott så jag måste vila från det spelet lite.
Dessutom blev min NHL-serie uppgraderad. Jag har spelat EA Sports NHL-serie sen de tider då jag var av storleken "brandsläckare" då äldsta broder Mats köpte NHL'95 till sin dator... efter det har jag köpt egna och uppgraderat med jämna mellanrum - men aldrig till det allra nyaste, mest för att jag 1) vägrar betala 60€ för ett datorspel och 2) aldrig har haft en dator som klarar av de allra nyaste spelen. NHL 2004 var mitt förra och det spelade jag i två-tre år tills förra veckan då, för 7€, spelet blev två år föryngrat. NHL 2006 var dessutom väldigt mycket värt de pengarna.

Usch vad jag är en nörd...

Annat då? Jo, det bör nämnas att sambon Linda har öppnat egen blogg; Tant Linda berättar, så ni kan ju besöka den och se vad hon skriver för illa om mig... eller er. Näe, hon är nog snäll för det mesta.

Förra veckan var vi dessutom till inredningens självkrönta paradis, IKEA, och införskaffade de sista bokhyllorna till vårat vardagsrum ... så nu är vi utan Lundia och vårt hem börjar bli ett IKEA-hem. Inget fel på det - i dagens läge här i Finland så är IKEA det mest förmånliga och stiligaste alternativet för oss som inte är mångmiljonärer. Nu är det Grävbeck och Expedit hela vägen.

Fick dessutom en liten present av min lilla sambo här om veckan. Jag tror att jag någongång nämnt min absoluta favoritbok någonsin; Gene Brewers K-PAX. Mosse gav den som en julklapp i svensk upplaga några år sedan och inom det första året så tror jag att jag läste den fyra-fem gånger. Men K-PAX är inte bara en bok, utan en trilogi, så en dag när jag kom hem från jobbet så överräckte Linda en engelsk upplaga av hela trilogin (+ en novell som extramaterial) åt mig. Jag tror att jag inte haft ett lika brett leende på mina läppar på länge.