Kommunalvalet 2008: Svenska folkpartiet

Ursäkta denna långa frånvaro, det har varit mycket att göra och en hel del jobb. Speciellt som jag gjort en del nattskift på siståne så har tiden sprungit förbi. Det var länge sen senaste nattskift och det är nåt som jag tycker om att göra, men för varje år som går så blir det svårare och tyngre att byta dygnsrytm hela tiden.

Jess, då går vi över till ämnet - nu tänker jag nämligen bita de "egna" i stortån och hoppas på att foten inte sparkar så att näsan min bryts.

Som finlandssvensk så förväntas det ofta av mig att rösta på SFP (Svenska Folkpartiet), men jag kan här öppet medge att jag aldrig gett ens en tiondels röst åt detta parti och det kommer aldrig heller att ske. Visst, man skall "aldrig säga aldrig" men när det gäller SFP så kan jag rätt så självsäkert påstå så. Orsak: man kunde ju ändra deras kommunalvals-slogan till en fråga - Rättvist?!

Det finns en punkt hos SFP som alltid fastnat som en spik under nageln på mig och det svider så hårt att jag aldrig kommer att glömma den smärtan; partipolitiken. Svenska folkpartiet springer nämligen omkring som en hop huvudlösa höns och buktalar, eller bukskriker, om hur de är politiskt obundna och endast står för de svenskspråkigas rättigheter i detta två-språkiga land.
Pyttsan! Det verkar som om SFP är de enda som har huvudet så långt inne där som solen aldrig skiner att de ännu tror på den uråldrade mantra. De kunde lika gärna heta "Sannfinlandsvenskarna" och sitta längst ut på den högra kanten ... nej, långt utanför den högra kanten. Berätta åt mig; om det är så förbaskat politiskt obundet så varför stod inte Claes Andersson i SFP:s stolta led, istället för vänstern där han höll sig?

Vad är mest skrämmande? Jag har träffat en hel del människor från SU (Svensk Ungdom) som är SFP:s ungdomsavdelning och, trots att många av dessa som personer varit riktigt trevliga, så är det en horribel bild av framtiden som de målar upp. Det är så högervridet att vänstern är i centern. Pappa betalar då silverskeden fallit ur mun vid 40-års åldern etc.
Det värsta är egentligen inte det att SFP är så långt ut på högern att det inte finns en passande ord för det, utan just det att de inte förstår det själv. Hur kan man vara så långt ute i ingenting och segla att man förnekar nåt så tydligt för sig själv.

Är jag en anti-finlandssvensk finlandsvensk? Nej, absolut inte. Jag skäms inte över vad jag är, jag bara skäms över en stor del av dem som kallar sig finlandssvenskar. Nu sitter halva svenskspråkiga Eira och fäller huvudet på sned och frågar "Va sjutton? Är inte vi alla borgare och adelmän?". Kort svar: nej. Långt svar: nejnejnejnejnejnejnejnejnejnej.

Det är faktiskt inget skämt - det är skrämmande hur många finlandssvenska ungdomar man stöter på vars ögon blåser upp som en hetluftsballong och ser ut som världens största frågetecken när man säger att man inte har en akademisk utbildning utan faktiskt trivs som "duunare" (arbetarfolk). Blåttblod är nåt man endast har då man druckit för mycket fönstertvättsmedel!

Är Finland ett två-språkigt land? Säkerligen. Skall det vara tvång på att alla människor, från de totalt finskspråkiga kommunerna i norr till Helsingors, skall kunna svenska? Skämtar ni?!
Det finns en realitet som tydligen inte sjunkit in hos SFP (en bland många): vi är en minoritet på ca. 6%, hur faen skall vi resonera för att göra det rättfärdigt att vi skall få svenskspråkig service på varendaste ett ställe..? Ärligt!

Och en sista hälsning ännu: varför SFP inte klarar av kommunalpolitik? Se vad de gjort i Ingå. Inkompetens i högsta nivå.