Kyrkans klåpande händer

På vissa punkter är jag väldigt konservativ, på andra väldigt liberal och på det mesta så finner jag sanningen någonstans där emellan. En punkt som jag stridit med största delen av mitt medvetna liv är frågan om religion. Det har aldrig varit en större fråga ifall det finns någon övre varelse eller ande, gud eller djävul - på den punkten har jag för det mesta varit rätt så säker på min ståndpunkt, men sedan alla dessa följdfrågor om religion i sig ställer ju till med problem. Jag är en ateist, men det finns väldigt många som associerar ateism som anti-religiösa terrorister, medan sanningen är den att jag helt enkelt inte tror på en eller flera gudar.

Jag har, under alla dessa år, svävat fram och tillbaka mellan ståndpunkter för religioner och speciellt då samlade religiösa samfund, så där som den kristna kyrkan. Vid nåt tillfälle så var jag väldigt mycket emot allt som hade med religion att göra och ansåg de flesta religiösa anhängare som icke-logiska och dummare individer. I dagens läge så anser jag att den som vill tro på en gud så får göra det fritt och utan min kritik, så länge som den tron aldrig används emot någon annan eller för att skada sig själv. Kyrkor och tempel är historiskt värdefulla och oftast arkitekturiska underverk som skall uppskattas, vare sig det finns en helig ande där i eller ej.

Men samlade samfund av människor med samma teologiska bakgrund är nåt som jag emellanåt har väldigt svårt med. Visst gör kyrkan bra och det är fint att den finns, men egentligen gäller detta alla samlingar av liksinnade människor. "Joukossa tyhmyys tiivistyy" (Dumhet koncentreras i grupper) som det heter på finska. Är det sist och slutligen nåt nödvändigt? Speciellt som du sedan sätter någon att bestämma över denna grupp? Präster och diakoner i alla ära; de gör ett väldigt bra jobb med själsligt helande och stöd och de är ett otroligt bra verktyg i bl.a. åldringsvården men den krista kyrka vi har i Finland idag tycks inte alls hålla sig inom ramarna för vad dess egentliga uppgift är. Borde inte kyrkan vara ett samfund där de som tror på den kristna guden, och de som vill ansluta sig till den, kan samlas?

Nu kan ju någon snabbt kontra med att det ju är så som det fungerar, men varför har då den kristna kyrkans ledning ett så starkt inflytande på den nationella synen på moral och etik? Varför bryr sig någon om när "kyrkan" ställer sig emot bl.a. abort? Borde inte det ställningstagandet vara nåt som var och en gör ett individuellt beslut om?

Nåh, det som nu egentligen fick mig att skriva allt detta var nyheten (i Ilta-Sanomat) om att en församling i Tammerfors satt upp nätsidan www.eroakirkosta.info som motvikt mot den väldigt populära liberala hemsidan www.eroakirkosta.fi där man lätt kan skriva ut sig ur kyrkan.
Det som jag absolut inte kan förstå på något plan är varför kyrkans skulle måsta gå till "motattack" mot en kanal som gör det lättare för dem som inte är troende kristna individer att skriva ut sig ur kyrkan. Det är ju helt självklart att om man inte vill höra till detta samfund så skall man inte behöva det, utan skall lätt kunna avskriva all kontakt med dem. Speciellt som kyrkan gjort det så passligt för sig att majoriteten av dem som hört/hör till detta samfund aldrig haft ett val att bli medlemmar, utan det valet har gjorts av deras föräldrar varav majoriteten gjort det p.g.a. samhällets norm som anser att man skall göra det.

Så mitt lilla meddelande till det finländska kyrkliga samfundet är: ta vara på de medlemmar ni har och sköt om dem som tror enligt den kristna tron. Låt fingrarna vara från dem som inte tror och vill bort ur ert samfund - ni har absolut ingenting med dessa människor att göra. De har blivit felaktigt anknutna till ert samfund av fel orsaker från början.

Och dessutom lägger vi ännu en gång länken här för alla de som inte är troende kristna individer, men som av någon orsak hör till kyrkan och vill avskriva sig: http://www.eroakirkosta.fi/
Tyvärr fungerar inte servicen i alla kommuner, men det kommer fram på hemsidan.