Red alert! Code black! Mayday Mayday!

Jag vaknade imorse... ja, så mycket man nu vaknar på en lördagsmorgon klockan fem ...och startade mot jobbet efter att ha borstat av nattens snöproduktion från bilen. Väl på jobbet så utförde vi skiftesbyte med nattens dejour och snackade lite s*** som man nu brukar. När han åkt iväg så tog jag min fina nya mugg, köpt från Säästöpörssi i förrgår för hela tre euro, och tänkte njuta av morgonens första kaffeintag och då höll mitt liv på att gå i kras.

Det finns en sak som händer med jämna mellanrum under skiftesbytet på det här företaget och det kan inte vara mer än naturligt då en sömnig karl som vill hem och en morgontrött karl som ... ja, också vill hem ... skall ge över allt pick och pack som man behöver. Nämligen att det heliga kaffekortet glöms i någon ficka.
Så jag började i panik söka efter denna nyckel till paradiset över allt men det hittades ingenstans.

För dem som inte förstår det viktiga med kaffekortet eller som tror att "inget kaffekort" = "inget kaffe" så kan jag förklara att det är ännu värre än så. "Inget kaffekort" betyder nämligen att man måste gå TVÅ våningar upp för att få sig kaffe. TVÅ VÅNINGAR! Hutlöst...

Efter desperat sökande började ångesten slå igång. Chefen ringde och undrade något smått, men förstod situationens allvar när jag sade att kaffekortet var försvunnet. Han vet att detta betyder att alarmcentralen är i full panik och att företagets grund svajar i stormvinden. Det skulle behövas situationsuppdateringar med jämna mellanrum för att kolla att dejouren inte dalat in i koma.

Nåh, en man måste göra vad en man måste göra och som en kaffesudin varg så jag besteg dessa två våningar för att få min första mugg kaffe. Jag krälade sista biten till kaffeautomaten som lyste som den brinnande busken i bibeln. Jag grät en tår av tragikomisk glädje då jag var framme. Muggen fylldes varpå jag rullade ner för trapporna två våningar till tobaksrummet.
Där satt jag sedan och njöt av morgonkaffet med en morgoncigarett och, så som det brukar i denna stund så började morgondimman i mitt yra huvud att avta och några klara tankar kunde flyta mellan hjärncellerna. En glödlampa tändes ovanför huvudet. Nej, inte en riktig glödlampa utan en sådan där tecknad...

När jag rökt min cigg så tog jag mig till "vår" kaffeautomat som alltså måste ha detta kort för att spotta ut drycker och där var den heliga gralen. Kortet var i maskinen och väntade på mig. I mitt stilla sinne kunde jag höra hur kaffeautomaten viskade åt mig; "Välkommen hem, broder. Mitt rike är ditt. I all evighet. Eller tills ditt skifte tar slut. Eller tills garantin tar slut."

Vi är alltså nu på Code Green här och allt är lugnt. Livet har segrat än en gång.